En sak som hjälper vid vemod när det är skiftningar i säsong tycker jag är att försöka tänka på allt man ser fram emot med den nya årstiden istället för att (som man så lätt gör) fastna i det man tycker om med den nuvarande. Nu blir det ju snart oundvikligen höst, och det här är vad jag ser fram emot:

 

 

Jeans!

Mängden dagar man kan ha jeans eller grövre byxor på sig ökar i takt med att temperaturen sjunker. Älskar ju mina högmidjade jeans, både de smala och de vida. Och så har man ju det där lilla fönstret (på typ en vecka, men ändå) när man kan gå i jeans och tjock tröja utomhus och vara Pinterest-snygg utan att antingen frysa ihjäl eller svettas.

 

 

Projekten!

Höst för mig innebär målande, spikande, planerande och byggande. Jag gör alltid n å n t i n g när det blir höst och för mig är det en njutning utan dess like att få öppna en målarhink och ge mig på ett rum. Det är en sån enorm tillfredsställelse i att måla; att skillnaden kommer direkt och omedelbart. Ah.

 

 

Kökstiden.

När det blir sämre väder blir inomhustiden längre (iallafall hemma hos oss, vi är så långt ifrån ur-och-skurare man kan komma) och då dras jag ofta till köket. Grytor, soppor, bröd, yviga eucalyptusbuketter, doften av bullar som jäser och en riktigt bra podd är sånt jag förknippar med vårt kök – att få stå där inne och höra en deg knådas i bakmaskinen och lyssna på ett spännande avsnitt av någonting och förbereda en middag är så vansinnigt mysigt,

 

 

Mystiden!

Eftersom vi älskar att kura inne när regnet faller älskar vi också en del av hösten just därför. Det ska bli härligt med alla plädar, fårfällar, nya Netflix-serier, lösgodis, doftljus och dimmad belysning.

 

 

Höst i Drömmen!

Hur söt är inte Noah där förresten?! Vad de växer alltså. Men ja; jag LÄNGTAR efter höst i Drömmen. Brandgula löv överallt, doften av rök från skorstenen, hungriga gäddor i sjön och en skog som kanske, kanske hinner producera lite kantareller trots den torra sommaren. Ta en långpromenad längs med sjön med hundarna, bo i sina stövlar, torka ved, ta varma bad.

 

 

… Och se dimman över sjön på morgonen! Det händer bara på sensommaren och hösten; när temperaturerna mellan vatten och luft krockar.

 

 

Plocka svamp!

Japp, det är en av höstens guldpunkter. Om man bortser från höstmode och snygga kappor och bättre tv-serier och doftljusens återkomst så är bannemig svamp-plockning nog det allra bästa med hösten? Bättre än det andra till och med. Men det ska vara en bra svamphöst med massor av kantareller och just den stunden man är ute får det gärna inte spöregns; men att ta ett barn i handen och låta hundarna svansa med ut för att leta är snudd på lika meditativt som att måla ett rum eller att fiska.

Sju saker att älska med hösten, alltså. Inte så illa ändå?

Nu är det vardag på riktigt här hemma, med start idag.

Förra veckan var bara en mjukstart men från och med idag är skolor och förskolor och gud vet allt igång, och jobb som inte kan stretchas längre måste tas om hand. Men om vi börjar med vad vi gjorde i helgen så kan jag ha helg i huvudet ett litet tag till tänkte jag.

 

 

I lördags var det KarlOskar-dagarna i Växjö! Det är andra gången vi är där; det ligger ju så sent på säsongen att det inte alltid är möjligt, men de år vi kan är det ganska mysigt att vandra omkring och titta på det som nog mest kan beskrivas som ett stadskalas.

Vi kom redan vid 10 och då var det behagligt med folk – framåt slutet var det lite för mycket folk för min smak (klarar inte riktigt trånga folksamlingar på gågator när man ska försöka ta sig fram).

 

 

Vi startade med lite gott som sig bör.

 

 

Polisen och brandkåren fanns på plats och hade öppnat upp sina fordon så att alla barn som ville kunde kravla in i både polisbil och brandbil. Blir lika blödig av det varje gång; tycker det är så fint när man har möjlighet att göra nåt sånt för barnen och tar den möjligheten. Stora, långa poliser som satt på huk och pratade med storögda barn på torget kan vara topp 10 på fina saker, faktiskt.

Efter ett tag fick jag själv syn på FAK i ögonvrån (Frivilliga Automobilkårernas Riksförbund), tecknade åt mannen och älgade iväg över torget för att ivrigt förhöra mig om utbildningar, krav och annat. Detta är väl egentligen ett helt annat inlägg, men ja – jag är alltså en av de som är fast övertygade om att vi som land kommer hamna i en situation där vi måste klara oss själva och är också väldigt medveten om hur extremt lite kunskap vi har för just det om man ser på individnivå. Jag läser preppingböcker, lägger upp planer med min lika övertygade mamma och vill absolut vara med i nån form av frivilligorganisation där jag kan få lära mig saker och där jag kan få hjälpa till med att köra ut till exempel vatten och förnödenheter där det behövs (äldreboenden, sjuka osv).

Ni tycker säkert att jag är knäpp, jag förstår det. Okunskap skrämmer bara livet ur mig och jag vill verkligen lära mig det mest basala.

 

 

Från frivilligkårens bandvagnar till ballongdjur!

En gata i Växjö hade gjorts till en ”barngata” med bara saker för de små.

 

 

Som att få prova på cirkus, till exempel!

Leo var grym <3

 

 

Sen åt vi indiskt!

Ååååååå det finns inget jag saknar så mycket i Ystad som indiskt. Starkt ska det vara, och ätas med enbart naan.

 

 

Och sen fick pojkarna syn på ballonger.

 

 

Och jag tog mig fram genom folkhavet med två gigantiska ballonger som envisades med att slå mig i huvudet (ni som vet ni vet exakt hur det är, än värre när där fästa på barnvagnen) och höll krampaktigt i en påse från Hemmakväll för viss lugnande effekt. Ingen folksamling här dock på grund av på parkeringen.

Och så åkte vi hem igen och en lördag var alldeles förträffligt spenderad i Växjö!

Och nu var det vardag sägs det ja.