I annonssamarbete med COUNTRYDREAMS

Att ha höstens och vinterns jackor.

Annons

 

Och så börjar hösten smyga sig på, och med det kanske behovet av en jacka.

Jag har fått fotografera tre stycken stilar på jacka som kommer starkt i höst; den puffiga dunjackan, den tunnare långa jackan som ändå håller riktigt varmt och så den tåliga praktiska jackan som är perfekt om man vill ha funktion men samtidigt känna sig klädd.

Ska vi kika?

 

 

Den här typen av vindjacka älskar jag här ute i Drömmen!

Den är lätt att röra sig i, den håller ute den kalla vinden och den är snygg. Gillar även när man kan justera midjan med ett snöre så att man kan få den passform man själv vill. En perfekt vara-snygg-på-hundpromenaden-och-i-stan-jacka (och dessutom tycker jag färgen är så himla snygg).

 

 

Och så kommer den puffiga nittiotalsmodellen tillbaka!

Sån man kan hålla sig riktigt varm i. Just den här modellen har lite kortare ärmar och en väldigt avslappnad modell så den blir  lite ovanlig, och vågar man satsa på en knallog färg tycker jag att man ska göra det – livar ju verkligen upp vilken outfit som helst.

 

 

Tycker man inte om det puffiga finns tunna men lika varma jackor att krypa in i. En lång modell är ju som en stor kram på nåt vis (personligen vill jag helst ha något som går ner minst en bra bit på låren när det är riktigt kallt på vintern; tycker att låren och rumpan är det som blir kallast först). De här lättviktsmodellerna är lätta att röra sig i och tycker man det är otympligt att bygga stor volym på överkroppen är just såna här något att prova; ni får värmen men inte volymen.

Tre olika modeller att hålla sig varm med när temperaturen kryper ner, alltså!

I inlägget syns följande:

Grön vindjacka från Parajumpers HÄR.
Röd dunjacka från Woolrich HÄR, finns även i andra färger HÄR.
Lättviktsdunjacka från Parajumpers i två färger HÄR.

Tröjan som syns på alla bilder finns HÄR, jeansen är egna från Zara, stövletter med riktigt bekväm klack HÄR.

Och i samarbete med CountryDreams har ni 20% på allt på deras sida som är till ord pris (alltså inte bara det som syns här) med koden FRU20 till och med nu på onsdag.

Känns nästan overkligt att det ska bli höst efter den här sommaren, men kommer det gör den.

I reklamsamarbete med COUNTRYDREAMS

 

Att se tillbaka.

Flickorna

 

Jag tänkte att vi kunde titta på hur flickorna och Prosten såg ut när de var små? Man glömmer ju så lätt.

 

 

Först; Tant och Tooka.

Här är dom alldeles pyttesmå, bor i Falun med mig och ingeting som nu finns i livet hade ännu hänt. Ingen mannen, inga barn, inget giftemål, ingen att vara någons fru. Oskiljaktiga från början var de två, och trots att det nu är över ett år sedan Tooka gick vidare en liten stund så är jag fortfarande alldeles öm i hjärtat och kan mest snudda henne med tanken lite försiktigt om jag inte ska bli snörvlig i själen (även om snuddandet gradvis blir längre). Tant var rund och stabil och fick inte långt hår på öronen förrän hon blev runt sju, men svansen var fin och vem behöver öronhår egentligen?

På den tiden ställde jag båda två och trodde att Tooka skulle vinna allt, men henne var det bara en nederländsk domare som älskade och alla andra sa att hon var för liten. Tant däremot rev av priser så det rasslade om det till vår stora förvåning; inte för att hon inte är vacker men hon har alltid varit byggd mer som en golden retriver än en saluki och jag trodde att hennes grova benstomme i kombination med bristen på öron skulle ligga henne i fatet. Men icke! En skönhetsdrottning fanns det där minsann.

 

 

Sen kom Spöket, och det här är första bilden på henne tror jag?

Spöket var en sju månader ungefär när hon blev vår, och var den räddaste och mest sköra lilla varelse man kunde tänka sig. Hon vågade knappt vara utomhus i början, men gradvis fann hon en stabilitet och blev mer trygg i sig själv. Spöket är väldigt mycket h u n d på något vis, är alltid överlycklig och är den bästa vakthund vi har. Där Haggis tar emot alla okända med största möjliga kärlek hänger Spöket i manliga besökares byxben med framtänderna.

 

 

Och Haggis!

Inte klokt att hon varit så liten?!

Haggis var jävlig som valp och bet på precis allt vi hade hemma; spelade ingen roll om det var fast inredning, möbler eller klädgalgar. Det har hon tack och lov växt ifrån och lämnat över den stafettpinnen till Prosten (som äntligen börjar släppa lite på den jäkla stafettpinnen, men inte helt). Haggis var från början en genomsnäll liten individ som bara ville ha kärlek, och det har bara ökat med åldern. Nu är hon 35 kilo shetlandsponny som inget annat vill än att bli klappad och älskad.

 

 

Och så Prosten då!

Flockens enda herre. Som sagt ännu ganska jävlig med valpigheten i form av tuggande men inte nämnvärt mot hur det har varit. Han är den som livar upp damerna; han startar race med Haggis runt huset, hänger Tant i öronen när hon kommer ner för trappan efter sin sovmorgon och ligger på rygg och brottas med Spöket i soffan. Han äter som en häst för övrigt och har en nästan sjuklig aptit (särskilt för att vara vinthund) men han växer ju å andra sidan lite ännu och behöver förmodligen mer av livets goda. Är expert på att ge pussar utan tunga, är den enda av våra hundar som förstår konceptet boll och är en slags vitamininjektion till de andra. Passar perfekt, med andra ord.

Från starten till nu – där har ni dom!

Allihop.

 

 

 

Att ha älgkontakt.

Livet

 

Igår åkte mamma, Göran, Noah och jag till Smålandet!

Jag vet att några av er tipsat om det innan och det var verkligen SÅ bra – första gången för Noah och mig men tredje gången för mamma&Göran. För er som inte vet så är det alltså en stor park (runt 26 fotbollsplaner har jag för mig?) med älgar, där man antingen kan köra med sin egen bil eller åka ett litet tåg igenom.

Ni kan säkert ana vilket vi gjorde.

 

 

Tåg, ja.

Men innan vi satte oss i tåget fanns det mycket annat kul att upptäcka. Som en tupp och några hönor till exempel. Ni ser ju peppen hos Noah där – han är lika glad för en tupp som han är för en älg, inga skillnader där. Mamma var också väldigt pepp på tuppen och tyckte att den var sååå vacker och började mumla om hur jag borde ha ett hönshus.

 

 

Fanns getter också. Så söta att man dog.

 

 

Sen – tåg!

Man köper biljetter, får platser och en kvist med grönt och så bär det iväg!

 

 

Ungefär såhär ser det ut.

Fast vi åkte ett rött tåg, och varje gång vi såg det gula ropade Noah hejhej gula tåget!

 

 

Och detta hade man alltså kvistarna till – mata älgar.

Det är inte klokt så stora de där djuren är? Och här är de ju typ tama – de strosar fram och går sävligt mellan vagnarna och låter sig klappas och pratas med. Detta var Philip tror jag, eller Gösta.

 

 

Närkontakt med älgen Molly.

 

 

Riktigt, riktigt spännande för både vuxna och barn.

Turen tog cirka en timme skulle jag tro? Och man fick lära sig en himla massa om man hade tid att lyssna; som att älgar inte har några framtänder och alltså inte kan bitas, att de kan springa upp till 60 km/h, att vi i kavalleriet en gång testat att använda älg men att det inte gick så bra (gick att rida på men var inga flockdjur och tyckte inte om allt smällande), att en älg har 4 magar och att det sker 15 älgrelaterade bilolyckor per dag (vilket är helt galet).

 

 

Och sen avslutade vi med att äta våfflor, mata hönsen och kika efter flygplan innan vi körde hem igen.

Och nu är det fredag helt plötsligt, jag ska dra på mig stövlarna och bege mig ner för att morgonfiska och det ser ut som om solen kommer hålla oss sällskap idag. Men Smålandet är alltså ett tips jag rekommenderar varmt om ni vill ha något att göra som passar de flesta åldrar!

Nu tar vi lite fredag på det.

 

 

Att botanisera i gårdsbutikerna.

Drömmen

 

 

Det finns så många fina gårdsbutiker häromkring; små skjul vid vägkanten fyllda med vad säsongen och bonden än erbjuder.

Igår svängde jag och Noah in på vår favorit och handlade lite. Han fick välja helt själv och bestämde sig för majs och det kan man ju förstå. Själv tog jag blåbär och äpplen, för blåbär är livet i yoghurt och äpplena här är lite utöver det vanliga.

(Precis innan hade vi varit i badhuset och busat i en halv evighet; Noah hade hoppat ungefär 100 gånger från kanten och åkt vattenrutschkanan ett tjugotal omgångar).

 

 

Hemma plockade han en paprika också och åt den direkt, för paprika är ännu en sak som tycks om.

Man känner verkligen hösten i skogen nu, så knasigt att det kan gå så fort? Men det doftar höst till och med, och regnet hänger i luften. Jag har lite svårt att bestämmas mig för om det är sommaren eller hösten jag gillar bäst i Drömmen – båda har så mycket tjusning (men i år blir det nog inga mängder svamp skulle jag tro …).

Hur söt är inte jackan förresten? Jag gjorde samma sak som förra året; köpte en basic jacka på Zara och pimpade den med patches från etsy. Är helt beroende av det där. Bananen ä l s k a d e han förra året så den var ett måste i år igen, och nu ropar han efter bananjackan om man försöker sätta på honom något annat.

 

 

Men ja; sen gick vi hem med vår majs och våra blåbär och en påse äpplen och på kvällen kokades majsen och serverades med salt och smör. Så enkelt och så, så gott.

Idag blir det nog någon form av utflykt? Bara det inte blir åskoväder. Vi får avvakta och se. Hoppas verkligen ni får en finfin torsdag och att vardagen är snäll mot er – det ska vi sannerligen ha.

 

Att lämna idag igen.

Livet

 

Idag lämnar jag och Noah för Småland igen.

Varför inte, tycker jag? Det är så kort period sammantaget som man kan vara där så den bör maxas, och förskolan är stängd på fredag i vilket fall. Leo är hos farmor och farfar tills imorgon, och sen kommer han och mannen på fredag så det blir bara jag, Noah och hundarna som åker och möter lite, lite höst i Småland. En del av er ska ju får värmen tillbaka? Inte vi ser det ut som. Men det gör inget – pumpen får gå på värme istället för AC och kaminen kanske får eldas, vi kan sova där uppe istället för där nere, badhuset får ersätta sjö. Och så vidare.

Sen blir det lite mer ordning och reda nästa vecka; har jobb som kommer hålla mig hemma, och så finns det ju lite här hemma som jag vill göra. Leos rum till exempel, det ska fixas till lite! Och en garderob i sovrummet som vi pratat om i ett år nu. Och säkert nåt annat jag inte kommit på ännu. Med hösten kommer oftast min målarklåda, så det är väl bara att acceptera det och hänga med på tåget och få en dörr eller ett rum eller nåt annat målat.

Men nu – Småland igen.