Sommaren kom tillbaka i söndags och har sen stannat kvar;

inte hela dagar ännu men förmiddagarna eller eftermiddagarna har varit stekande heta och vi har spenderat tiden vid sjön, som vanligt, för att få svalka och för att det är det roligaste som finns tycker de yngsta. Resten av veckan ska bli strålande sägs det, och jag håller tummarna så hårt det bara går.

Att sitta på en strand med en pocketbok och en kanelbulle är livet.

(bikini här).

 

 

 

Ja, ni har ju sett det allt förut.

I söndags plockade några danskar upp en vattensnok till pojkarnas förtjusning; de fick klappa ormen och studera den noga innan den släpptes tillbaka – det var den dagens höjdpunkt, det.

Nu ska jag och Noah köra till byggaffären när de öppnat, för jag ska anlägga en rabatt vid ena gaveln hade jag tänkt och då behöver jag kantsten. Går inte att gräva här som ni vet (sten och åter sten) så det blir till att bygga den ovanpå eller vad man ska säga, så jag tänkte bygga upp med sten och sen fylla hela kalaset med jord och åter jord innan blommorna får ta plats. Hade tänkt vänta tills semestern men är ju inte så bra på att vänta, så det får ske mellan jobb och när Noah låter mig och så får vi se hur långt jag kommer.

Men ja; en rabatt alltså. Trädgårds-Emma tar nya mani-höjder i år.

 

 

 

 

Det känns som om den här sommaren kommer vara i en evighet – och på ett bra sätt, alltså.

Att bestämma sig för att åka till Småland långt innan den ”riktiga” semestern började är nog det smartaste jag gjort; dagarna är fulla av sånt jag tycker om att göra och efter några intensiva veckor känner jag att jag hittat en landning på nåt sätt. Ett lunk. Det är sjötid och turer till trädgårdshandeln (mamma säger skämtsamt att man kan tro att j a g driver en trädgårdshandel nu) och fiske och små projekt och utflykter.

Fast finast är såklart när vi alla är tillsammans och det bjuds på långhelg och man kan sitta ute i sommarkvällen och spela spel med varann.

 

 

När det är två barn och en man i huset, sju hundar i trädgården och lavendeldoft från krukorna – när vädret är så fint att dörren kan stå öppen hela dagen och när man kan se redan på morgonen att solen kommer vara med hela dan.

Men det finns ju en vardag också såklart, och med den ett lite tommare hus och en längtan efter ny helg när alla kan vara samlade.

Men ändå en förbaskat fin måndag att vakna upp till.

 

 

Väl hemma igen efter midsommarfirande var det några som somnade i soffan …

 

 

Och andra som klappade sällskapssjuka hundar.

 

 

 

Och någon som tog ett glas vin och kunde andas ut eftersom lammläggen fortfarande stod kvar i ugnen och inte hade blivit uppätna av vissa hundar (jag tänkte att hundarna nog inte kunde öppna en ugnslucka hur sugna de än var, men man kan bannemig aldrig vara hundra).

Det var per fekt ”stå i köket-väder” eftersom en regnskur precis kom förbi och det inte var sådär varmt att man helst ville vara ute. Jag hade dock gjort misstaget att välja rätter där samtliga skulle vara i ugnen och klara samtidigt vilket är en teknisk omöjlighet, så det var ju inte så smart. Löste sig dock genom att två av rätterna fick bli förrätt och då gick det bättre.

 

 

När gästerna sen kom glömde jag helt bort att fota vad vi åt, men det här var iallafall den ena rätten: rostad sötpotatis med mynta och getost! Gott.

 

 

Och mamma och hennes kompis sen 40 år tillbaka var ju så söta att det inte var klokt! Jag vill också vara lika fnittrig när jag är över 65.

Och ja, så hade vi det alltså. Åt och pratade och spelade spel och runt tio var småbarnsföräldrarna trötta och behövde gå och lägga sig ha ha. Inga partyråttor här inte. Visst kan jag lägga in en extra växel ibland fortfarande, men bara när jag är nånstans utan barnen och aldrig mer än en kväll i rad. När man var yngre kunde man ju vara vaken i en evighet, sova några få timmar och sen köra en utekväll till; men nu för tiden slocknar jag som en stock senast klockan tio och kan definitivt inte köra nåt mastodontfirande mer än en kväll i rad om jag inte ska vara helt gungig och förstörd som människa efter. Verkligen en del i att vara äldre; mängden sömn man behöver och hur trött man är på kvällarna.

Men nu är den här långhelgen snart slut och vi ska omgruppera för veckan.

Men först; söndag! Så lyxigt med en extra dag.

 

 

Inlägget innehåller en reklamlänk

 

 

 

Och så hade vi äntligen midsommarfirande igår!

På samma ställe; en liten hembygdsgård som är så vacker att det inte är klokt – liggande ovanför en stoooor sluttande äng och med sjön allra längst bort. Blir alldeles sentimental och midsommarvarm bara man stiger in på den lilla gräsplätten bland firare, blommor och sol.

Noah höll mormor hårt i handen och väntade på att stången skulle resas så att man kunde få dansa.

 

 

Här är traditionen att alla som vill tar med sig något till stången och så klär man den ihop innan man reser den. Jättefint; den blir lite olika varje gång och många händer är framme och jobbar samtidigt.

 

 

 

Pojkarna testade springvänligheten på ängen och den fick lika gott betyg som sist.

Noah fick upp farten så mycket i sin färd (ner mot sjön för övrigt, han tänkte ”gå och bada”, noll koll på hur långt bort sjön är) att mannen fick jogga efter och sen bära den aspirerande badaren tillbaka upp igen.

 

 

Jag såg ut såhär!

I världens absolut skönaste klänning som jag hittade för ett dunderpris (under 350 kr) och som nog kommer bli en storfavorit i sommar med sitt mjuka nästan skrynkelfria tyg och smock-liv (den finns HÄR <- reklamlänk). Jag har bara öppnat knapparna och vikt in kanterna i ringningen för att få en v-ringning eftersom det funkar bättre på mig.

Kavajen är från NAKD och hittas HÄR. Och så gummistövlar fick det bli, för det skulle bli lite regn senare.

 

 

 

Sen blev det dans runt stången!

Något Noah peppat för sedan dagen innan och dansat runt hemma för att öva. Leo kunde nästan alla danser och var en champ.

 

 

Vi tittade på firandet i pauserna, och pussade trött storebror som tyckte att Noah hade vaknat för tidigt samma morgon. Han hade mycket rätt i detta, men Noah tyckte att alla skulle upp och förbereda sig för dans och så var det med det.

 

 

 

Det lektes lite mer …

 

 

Och sen kom spelmännen!

Åh, jag börjar a l l t i d sentimentalgråta till spelmän; särskilt när det är Äppelbo gånglåt och extra särskilt när de kommer tågande över ängen så man först bara hör musiken på avstånd innan de plötsligt är där. När jag gick i låg- och mellanstadiet hade vi mycket såndär musik på skolavslutningarna så det är en barndomsgrej för mig, plus att några av de finaste jobbminnen jag har innefattar kollegor som kunde spela nyckelharpa eller fiol och spelade för oss på firmafesterna.

 

 

 

Jag HOPPAS att det här blir lika trendigt som typ stickning och andra äldre kunskaper, så att det inte dör ut med nästa generation. Så mycket kunskap som går förlorad om det inte följs upp. Själv är jag ju inte alls musikalisk, men jag tror jag kan komma ihåg folkdansstegen (iallafall några) och jag skulle absolut vilja lära mig sy en folkdräkt från ”rätt” område.

 

 

Och det var vårt firande, det!

Sen åkte vi hem och startade med maten och fortsatte att ha midsommar – men det tar vi en annan gång så ni inte somnar. Nu ska jag ut i s o l e n (den ska komma ordentligt nästa vecka igen!) och pilla bland alla plantor, plocka mogna jordgubbar och klippa av lite utblommade rosor och verkligen njuta av vår trädgård.

Hoppas ni får en riktigt fin midsommardag <3