Den här lille herren har haft feber sen igår och är hemma och river huset.

Ja, ni vet ju hur det är – barn i den åldern blir ju bannemig aldrig hängiga och utslagna vid feber som en annan; de springer tjoande och klättrar i bokhyllor och bygger tågbanor och hoppar i soffan även när de har 38,7 och istället rimligtvis skulle vilja nerbäddade och suga på en Piggelin.

Så vi håller oss sysselsatta kan man säga.

Idag blev det plättfrukost trots att det bara är tisdag för sånt får man göra med vabbande barn, och så försöker jag fresta med Greta Gris eller Lorax för att han ska varva ner lite då och då (med varierande resultat). Så istället får vi väl försöka ta itu med veckans andra tårta; en chokladbomb utan dess like med två bottnar och mycket smörkräm – för om det är något som håller hööm på samma plats under längre än en kvart är det att baka (yes, den förra tårtan var drömmen – ni ska få recept imorgon!).

Så det är alltså där ni hittar oss idag;

jag i mannens långkalsonger och jultröja, Noah i pyjamas, bakandes en chokladbomb i köket.

Rimlig tisdag ändå.

Vilken fin helg det varit!

Tillsammanstid, god mat, en Nelly hemma på besök med samtal som pågick på tok mycket länge än det egentligen var tänkt (gud vad jag älskar den kvinnan!), slöande i sängen bland allt dun och med Dumma Mej 3 rullande på datorn, Hemmakvällsbonanza, Playstationspelande och nybakt bröd.

Kunde inte bett om mer, egentligen.

Jo, kanske att kylan försvann då möjligtvis.

Jag var ju väldigt glad över minusgraderna i morse men det gick över kan man lugnt säga; visade sig att kallt väder och min arm inte alls gifte sig särskilt bra även om jag hade vantar och tjock jacka. Tillslut värkte det nästan upp i tänderna så jag fick gå in och steka amerikanska pannkakor och klä på mig lager på lager tills det äntligen lugnade ner sig igen. Du måste köpa såna där värmare att stoppa i vantarna sa Nicole; hon är ju världens bästa expert på det där med nervsmärta och har gett mig ovärderliga tips och trix de senaste veckorna, vet inte vad jag skulle gjort utan henne.

Men igår var det iallafall inga minusgrader och jag såg ut såhär. Det är Nelly som fotat och bilderna är ganska skakiga på grund av att vi skrattade typ hela tiden. Spöket beter sig som en bebis när man håller henne; lägger sig i de mest bisarra ställningar i ens famn vilket får en att skratta rakt ut (tröjorna och byxan har jag köpt av Jenny med lite rabatt – älskar den marina stilen som får mig att sukta efter vår! Tröjan, som har ett litet ankare på ena armen, finns här och de höga, vida byxorna med skönt resår i midjan är ett jättebra basplagg till rimligt pris och finns här. Köpte även de fantastiska strumporna men de hade jag inte på mig).

Nu ska vi ta kväll här i ungefär samma långsamma tempo som resten av dagen varit, jag är liksom på kokonghumör och har varit så de senaste veckorna; vill mest låsa in mig med familjen i en bubbla och elda i kakelugnen och ge själen socker. Så då gör jag det.

Varför bråka med vad själen behöver?

Alltså.

En alldeles nybadad Noah som sportar turban och solglasögon och noga synar sig själv i den barnfingersflammiga hallspegeln kan vara något av det härligaste man får lägga ögonen på här hemma. Den där får dagarna att gå, helt klart, och är världens bästa sällskap när han är hemma och vill hitta på upptåg eller läsa böcker eller stå i badkaret och låtsasringa. I fredags var han hysterisk; stod just i badkaret med en schampooflaska vid örat och låtsas-svarade i sin ”telefon”:

Hallå? Inte prata. Älskar dig. Starta ugnen, plocka undan. Okej? Hejdå.

Dog. Vi har möjligtvis lite jämställdhetsarbete att jobba med där, hahaha.

Idag ska vi ta söndag med en liten tur inne i stan (Hemmakväll är ett måste en söndag) och sen hem igen till den möjligtvis magnifika tårtan som står i kylen. Vi bakade ju igår, jag och pojkarna, och testade en tårta med mjölkchokladsmousse, smörstekta bananer och mördegsbotten och den LÅTER ju helt fenomenal men den var tvungen att vila i kylskåp över natten innan man åt den så jag kan inte säga säkert ännu. Återkommer om den var en hit.

Så idag blir det ut i de efterlängtade minusgraderna (så vansinnigt mycket enklare med 16 hundtassar när det inte är blött och geggigt) för strosande, och sen hem med Hemmakvällsgodis för att spela TV-spel med Leo, se på Minionerna med Noah och förhoppningsvis äta dundertårta.

Hörs alldeles strax igen.