Godmorgon vänner!
Ni som undrar om det alltid är städat hemma hos oss? Nej. Som ni kan se på bilden har vi leksakskaos och stök precis som alla andra, och Noah är i full färd med att leka tåg tillsammans med sina gosedjur. Åh jag längtar SÅ mycket efter julafton! Mest för att få se hur pojkarna reagerar på sina julklappar – jag tror att jag har lyckats pricka precis rätt i år, och den här julen är ju Noah stor nog att förstå och uppskatta hela konceptet med tomten och julklappar och julafton.
På tal om tomten ja – i år har jag hyrt in en tomte! Leo började i år med att han minsann visste att pappa var tomten för han hade sett tomtedräkten i skåpet (ajdå) och pappa var ju aldrig där när tomten kom OCH dessutom hade tomten lösskägg, det hade han sett mycket tydligt förra året. Jag försökte med att tomten alltid är utklädd för att inte bli igenkänd, precis som kända människor, för stackars tomten skulle ju inte få något gjort om dagarna om han var ute och handlade och blev igenkänd stup i kvarten men det köpte inte Leo hundra utan var fortfarande mycket kaxig i sin övertygelse om att tomten var hitte-på. Och JA han är sex år och nån gång ska bubblan spricka, jag vet – mannen tyckte att den kunde få spricka i år men jag vill gärna hålla kvar i det ett år till, så jag blev överlycklig när jag hittade en annons i tidningen från en 83-årig man som gärna var tomte mot att man skänkte till Röda Korset.. Så sagt och gjort; i år åker jag och hämtar en 83-årig tomte på julafton och Leo kommer inte ha en susning om vad som händer. Känner mig mycket nöjd över detta tilltag.
Men annars? Annars är jag ganska under isen just nu tyvärr.
Jag. Har. Så. Ont!
Den där jäkla armen släpper inte. Jag hade några dagars andning där smärtan var hanterbar, men sen smög den sig på igen och nu är det handen som spökar allra mest – hela handen är svullen, tummen är typ dubbelt så stor, jag har fortfarande noll pincettgrepp och det värker 24 timmar om dygnet. Nätterna spenderar jag omväxlande i soffan, omväxlande i badkaret, och jag skrapar ihop kanske 4 timmar sömn om jag har tur. Jag behöver hjälp att klä på mig bh, byxor samt strumpor och kan inte greppa något för runt eller för tungt med högerhanden eller utföra någonting som kräver att tummen och pekfingret är annat än raka. Ni fattar ju hur begränsande. Som ni redan vet om ni följer Nicole så finns det ju inga värktabletter som tar smärtan när det är nerver, jag har ätit starka morfinpreparat som inte gör mer än att knappt ta udden av det värsta (och då har jag bara en bråkdel av hennes skit, herregud alltså) så igår fick jag nån ny medicin att testa som egentligen är till för epilepsi och ångest men som även kan ha effekt på nervsmärta. Biverkningarna var kanske inte de roligaste men jag startar på en ganska låg dos, och har vi tur så ger de effekt om ungefär en vecka. Annars är det bara en evig väntan på neurografin, väntar på tid hos neurolog, väntar på att det ska lägga sig, väntar på att jag ska bli bra nog att kunna starta med lite sjukgymnastik för att stärka nacken (får inte tränas ännu) och idag blir det ett besök hos en arbetsterapeut som inte heller kommer kunna göra så mycket i det här steget men som jag säkert har mycket nytta av sen. Jag har märkt att kompression är ganska skönt, förmodligen för att det trycker in svullnaden, så jag har gått med Leos ena handske på mig konstant och tänker att arbetsterapeuten och sjukgymnasten idag kanske kan linda ihop mig lite så jag inte ser lika udda ut som man gör när man springer omkring med ett skolbarns fingervantar på ena handen. Jag kan inte jobba fullt ut (blev ganska tydligt när jag var och fotade i måndags) utan försöker bara göra bloggen – men även den biten blir tyvärr lidande eftersom jag dels har så svårt att hantera kameran men också för att man inte blir så himla kreativ när man är smärtgroggy och inte får sova.
Så ha tålamod med mig om ni tycker att det dippar – jag är inte på topp just nu och den där konstanta värken gör mig koko och smått förtvivlad. Men det ger ju med sig, det måste det, och i väntan på eventuell operation/behandling håller vi tummarna för den nya medicinen, ok?
Och jul, jul blir det oavsett.
Tack och lov.
