Att börja knapra.

Livet

 

Nähäpp, nu är det nog dags att ta till antibiotikan ändå.

Verkar som om jag åkt på lunginflammation och att det därför varit så vansinnigt segt att bli frisk – som sagt har jag nu haft feber varje dag sen förra tisdagen och det får man inte mycket gjort på. Jag har inte blivit sämre men inte så mycket bättre heller, bara lite piggare i huvudet, men hostan är ett skämt och näsan så täppt att det enda jag vill är att stå i duschen under varmvatten hela tiden för att lätta upp. Jag har säkerligen legat ner för mycket också, det är som bekant inte så bra för lungorna när man är förkyld, men febern har gjort det mindre lockande att studsa runt om jag inte tvunget behövt så det har helt enkelt blivit så. Men; antibiotika påbörjas idag och så hoppas jag att jag snart kan börja leverera lite mer innehåll till er. Så himla fina ni är med alla era goda råd och krya-på-dig hälsningar förresten! Ibland känns det verkligen som om jag känner er också, många av eras namn känner jag ju igen sen år tillbaka i kommentarsfältet och bara att se namnet på många räcker oftast för att jag ska börja le innan jag läser eftersom jag vet att det kommer komma nåt fint.

På den ljusa sidan? Det är att jag verkar ha skapat den p e r f e k t a gröna färgen till Noahs rum! Alltså perfekta. Det började egentligen när jag höll på med färgen till vardagsrummet, tre gånger var jag inne med min tiolitershink och bröt om och slutresultatet blev något annat – en färg till ett vilsamt, mjukt rum. En färg till Noah helt enkelt. Nu är den ju inte uppe på väggarna ännu så jag ska kanske inte ropa hej för tidigt, men igårkväll behövde jag sträcka på lungorna så jag tejpade klart det som fanns kvar och sen målade jag med pensel längs lister och hörn och sådär (egentligen inte optimalt att göra det innan man faktiskt tänkt måla allt, men extrema situationer kräver extrema åtgärder kände jag) och jag ÄLSKAR färgen. Som nån slags vispad, mjuk, grön-men-icke-grön, varm, omhändertagande nyans. Längtar tills jag kan få visa! Skickade till och med iväg ett desperations-sms till Världens Bästa Hantverkare i helgen och frågade om han hade nån som kunde komma och måla så att jag kunde börja göra klart det där rummet, så himla tråkigt med en ofärdig röra, men det verkar vara tight med tid att få in någon på så kort varsel såklart. Vi får se, kanske kan jag snart göra det själv.

Nu; göra klart ett inlägg till ikväll som jag hoppas ni ska tycka om.

Ses snart igen vänner.

 

Att visa mer Nelly & Fredrik.

Uncategorized

 

Jag har ju lovat att visa lite av de porträttbilder jag tog på Nelly & Fredriks bröllop också!

Det var alltså tre fotografer; jag som fotade lite förberedelser och bröllopsporträtten, en som fotade vigseln och så Micke som fotade lite förberedelse, mingel, några bröllopsbilder inklusive oss tärnor, gäster samt fest men som mest filmade. Micke och jag delade även på ”första blicken” så att vi kunde få bilder på BÅDAS reaktion när de såg varann för första gången – så otroligt lyxigt.

Mickes bilder har ni ju fått se, och här kommer alltså några av mina. Bildbomb? Jadå.

 

 

Phjuuuu det var nervigt må ni tro!

Jag brukar alltid försöka leverera bilder inom 2 dagar och här var inget undantag, men den här gången var jag extra snabb och slutade inte förrän jag var klar för jag kunde inte stå ut med tanken på att något skulle hända så alla bilder försvann – trots backup och backup på backupen. Man har alltid den där ångesten ska ni veta.

Och det var alltså de sista bilderna från min älskade väns bröllop; hon som var så strålande bland lycka och klänning och bukett och han som var så trygg och rätt genom precis allt.

Bröllop. Man blir ju lite extra blödig och kärleksfull. Så är det bara.

 

Att få silkeshår.

Annons

 

Nu är hösten här och med den kommer den där fuktigheten i luften som lätt gör håret frissigt och glanslöst – iallafall mitt. Men jag har en livräddare som ni vet (jag har skrivit om den innan) Moroccan Miracle Hair Serum! Den ger håret fukten tillbaka, tar bort det där torra fnasiga från topparna och håller det glansigt. Och framförallt går det snabbare att föna håret tycker jag!

Moroccan Hair Serum är en hårolja gjord av arganolja, mandelolja, olivolja och linfröolja och en massa andra saker som hjälper till att ge håret fukt och liv tillbaka och fritt från parabener, sulfater, mineralolja och annat man kanske inte vill ha i sitt hår.

 

 

När du har tvättat håret handdukstorkar du det lätt och tillför oljan.

Den är inte fet (håret blir inte tungt och flottigt liksom) men det behövs väldigt lite för att göra stor skillnad; jag tar en pump och det räcker gott och väl.

 

 

Jag sätter mitt i topparna;

det är där mitt hår behöver mest kärlek.

 

 

Sen är det bara att föna håret torrt och …

 

 

… Voila!

Glänsande och mjukt och lätthanterligt igen!

Gud jag vet inte vad man gjorde innan hårolja fanns? Världens bästa knep mot bångstyrigt och torrt hår ju.

Och behöver ni fylla på eller vill testa för första gången kanske så har ni nu 30% på Moroccan Mirakel Hair serum! Den räcker verkligen hur länge som helst så man får mycket produkt för pengarna. Koden ni ska ange är hairemma och mer om produkten och hur du beställer hittar du HÄR (går du via länken är rabatten redan aktiverad och dras av i kassan).

I reklamsamarbete med MAYBEAUTY, foto: Mikael Roos

 

Att göra om en gammal möbel.

Livet

 

Den här garderoben – den ska fixas!

Nu står den där i plocka-undan-inför-målnings-kaoset och har gjort så några dagar efter som jag startade med att plocka ner allt från väggarna, spackla hål och tejpa lister men sen blev jag sjuk och då blev det ingenting gjort kan jag säga. Det är någon form av HELVETESVIRUS vi fått här hemma?! Först var det ju Noah som var sjuk mer till an av under tre hela veckor, sen när han var klar fick Leo det (fast nån lindrig version på 2-3 dagar) och sen fick jag det och igår var min femte! dag med feber och inatt? Inatt fick mannen feber. Huuuh. Tack och lov känner jag mig piggare idag så jag kan hasa mig upp och avlösa honom så att han kan få ligga i sängen framför Netflix och febermuttra, för två stycken sjuka vuxna är inte optimalt. Jag brukar vara feberfri och hyfsat ok för förmiddagen och sen på eftermiddagen har jag typ 38,3 igen och är så trött att jag nästan dreglar, så då får mannen styra skeppet. Så idag hoppas vi på att jag stannar feberdi hela dagen, att jag är klar nu och att mannen (som ALDRIG får någon av våra baciller annars) kan vara den som trötthetsdreglar här hemma.

Men garderoben, ja.

Det är Noahs nu för tiden, vi köpte den långt innan barn på nån auktion och sen blev det Buses garderob och nu Noahs och tiden har satt sina spår och den är ganska tråkig. Ribborna har kasat runt och nån har gått av så den ser helt enkelt inte så festlig ut och behöver lite kärlek. Min tanke är att plocka ut alla ribbor, såga till plywood och göra ”täckta” dörrar istället, som ändå blir med en liten spegel eller vad man ska säga eftersom ramarna står ut mer. Så, fixa dörrarna, sen spraya hela alltet med min nya bästa kompis (handhållen färgspruta) och byta knoppar. Färg har jag, sprutan har jag, knoppar har jag och plywood köpte killarna igår så allting finns – bara hälsan som ska komma ikapp också. Blir nog fint, tänker jag.

ja – så vansinnigt o t r o l i g t trött på att vara nerbäddad nu när jag har ett roligt barnrum att sätta tänderna i (och ett berg av jobb, men det behöver vi ju inte fokusera på just nu).

Men snart hoppas jag; en ny garderob.

 

Att ha en lördag med vila och udda funderingar.

Livet

 

Godmorgon!

Tvångsvila ordinerat idag; jag måste bli av med den här känslan av att ha blivit körd genom en torktumlare och det är så vansinnigt tråkigt att bara vila men ibland måste man göra det också (feberfri nu iallafall, men det har jag varit på morgonen innan också och sen har det kommit och klappat till mig efter några timmar så jag vågar inte ropa hej ännu).

Nackdelen med att vila är att

 a) man har tid att fundera på olika ting och b) man kommer på så himla mycket saker man vill göra.

Igår kom jag till exempel på hur jag skulle kunna göra om Noah garderob, alltså själva möbeln, så idag får de andra åka till ByggMax så att jag har saker väntande på mig när jag är färdigvilad. Jag kom också på lite andra förvastingslösningar, vilken typ av matta jag vill ha i vardagsrummet när Prosten slutat slakta dom, hur man skulle kunna få ihop en liten mysig tv-spelshörna till Buse i hans rum och vilken typ av färg jag ville ha på det stundande Världens Bästa Hantverkare-projektet som kanske startar i nästa vecka. Och så hinner jag som sagt fundera, på massor, och när mannen kommer hem har jag en monolog om allt det jag funderat på under dagen och helt enkelt inte förstår.

Som det här med Zapp eller vad det heter? Ni vet; läkemedel som verkar på 15 minuter istället för på 30? De flesta stora märken har dom och JAG KAN INTE FÖR MITT LIV BEGRIPA varför man lanserar en zapp-version och har kvar den gamla? Vilken människa, som står i butiken med två Alvedon framför sig varav den ena börjar verka om 30 minuter och den andra om 15 minuter, tänker att nä vet du vad, jag vill nog må dåligt lite längre idag, jag tar den på 30 minuter

?!?!

För mig helt obegripligt? V e m vill vänta? Varför gör man så? Och om man nu som företag HAR en produkt som är exakt likvärdig men verkar snabbare, varför inte bara dra tillbaka den gamla? Om det är en tillgångsfråga alltså?

Ja.

Lite sånt hinner jag med.

Nu: lördag.