emma17 Comments

Att nog vara nåt på spåret.

INNEHÅLLER REKLAMLÄNK - PRODUKT KÖPT MED RABATT

Okej. Det går framåt.

Trött som jag-vet-inte-vad och med en Noah som vabbas dag tre – MEN! Jag har nog äntligen hittat kulören till vardagsrummet. Tror jag. Åkte och hämtade hem 8 nya färgprover, målade upp på papper (om man målar direkt på väggen finns en risk att det kommer synas nyansskillnader där sen, särskilt om färgproverna är i olika styrka/kulör) och försökte sen tejpa fast dessa papper med maskeringstejp på väggen vilket gick sådär. Eller gick inte alls om man ska vara petig. Så tillslut fick jag nog och häftade fast skiten med min häftpistol istället så nu sitter de där och går ingenstans, och idag kommer Nicole ut och hjälper mig välja mellan de två jag nu velar över. Jag tror att det är två, ska titta mycket noga under dygnets alla timmar, och så tror jag att jag har hittat en riktigt schysst komplementfärg till snickerierna.

Tänk om det äntligen går i hamn? Så jag slipper kasta in en rökbomb och stänga dörrarna, vilket har varit känslan den senaste tiden som ni kanske förstår.

 

tröja HÄR (<– reklamlänk)

 

Men till något roligare!

Jag håller ju på att platsbygga en soffa i stora hallen (eller jag och jag; jag pekar och världens bästa hantverkare bygger) och eftersom det är specialmått och inte blir direkt standard har jag haft svårt att hitta en schysst futon som är lång nog att ligga på sofflocket, så igår svängde jag in i den lokala syaffären och frågade en mycket fabulös herre i fluga om han kunde tänka sig att sy en åt mig. Och det kunde han! Så nu får jag en alldeles perfekt futon/madrass/sittdyna i exakt det tyg och det utförande jag vill – och till ett galet bra pris. Hur bra?! De jag har tittat på från butiker har inte varit tvättbara heller då man inte kan ta ut innermadrassen och tvätta omtaget vilket är en nödvändighet i det här hemmet med fyra hundar, men nu får jag dragkedja och gud vet allt. Så det är världens bästa tips om ni har någon plats ni behöver en madrass/kuddar till men där standardstorlekar inte fungerar och du själv inte är någon superskräddare – gå till en syaffär med en skiss på hur du vill ha det och välj tyg och detaljer! Jag passade på att be om kuddar också som kommer matcha fint, och väl hemma kom jag på ungefär en miljon saker till jag skulle vilja få uppsytt så när hela den här målningsbonanzan är över finns det en stor risk att den fabulösa herren i fluga blir min nya Olle som jag kör till varje dag och hetsar med tygprover och vilda gester.

Men iallafall; jag är något på spåret!

Snart kanske det finns en färg i ett vardagsrum nära dig.

 

emma29 Comments

Att bli helt tokig på ett vardagsrum.

Lanthandeln

 

Jo, men jag målar ju om som ni vet.

Överallt och samtidigt. Inte att rekommendera. Känns som en fräck idé när man är i startgroparna, men när man ska försöka rodda allting samtidigt och parallellt med det ha hantverkare hemma med projekt i två rum OCH ens bästa vän gifter sig så blir det lite stressigt. Och man blir lite trött i kroppen och sådär.

Jag har målat sovrummet – jättebra. Jag har målat köket – jättebra. Jag har nog nästan hittat färg till mellanrummet – blir nog jättebra. Men det där vardagsrummet?! Jag blir t o k i g.

Okej. För att man ska förstå hur jag fungerar så är jag alltså en sån som inte kör med konceptet ”provburk”. Det tar bara onödig tid tänker min skalle och i 99% av fallen så funkar det jättebra. Jag väljer färg i affären och målar upp och är nöjd. Bra så. Inga problem. Men när jag släpade hem 10 liter av en färg jag trodde skulle vara utmärkt och började måla upp den så kunde jag ganska snart konstatera att det där blev inte bra. Den såg inte a l l s ut som färgprovet på min vägg. Det slår ju alltid lite beroende på ljus och speglingar av annan färg, detta vet jag ju – det är färglärans freakin ABC, men här var det verkligen den största skillnad jag någonsin upplevt. Jaha. Tillbaka till affären, klockan halv sex på kvällen. Där fick den stackars Olle stå och bryta min färg i 1 h medan jag bad om ursäkt över att jag höll kvar honom i butiken en fredag och allt. Vi bröt och tittade och bröt och tittade. Tillslut var jag nöjd. Hem med färgen – målade upp –

nej.

Inte alls bra. Det ÄR något med ljuset i det rummet som bara gör alla färg … omöjlig?

Okej.

Då förstod jag att jag måste testa det där med provburkar. Åkte med Noah en morgon till en annan färgaffär eftersom jag såg att den öppnade 2 h tidigare och stod där klockan 07 (!) bara för att konstatera att det var då proffsen blev insläppta. PROFFSBUTIK stod det på dörren och där kom jag i typ pyjamas och vild blick med en tvååring på höften. Jag förklarade att jag nog inte kunde räknas som proffs men att jag var ganska grym ändå, och så fick jag komma in. Köpte s j u (SJU!) provburkar i vitt spridda kulörer, åkte hem och målade upp. Stegade runt, hummade, nickade enligt konstens alla regler. Av de sju jag hade älskat i affären var bara EN ens i närheten av att vara perfekt – så märkligt är ljuset här hemma. Men nu hade jag ju faktiskt målat upp och testat och var nöjd med den kulören. Åkte tillbaka till ”min” butik och köpte 10 liter. Åkte hem, målade upp bortre väggen, kände mig nöjd. Drog bort tejpen. Städade undan. Klev in i rummet igen några timmar senare

OCH ORKAR INTE MED MIG SJÄLV!!!

Det blev inte 100. Mer 75 kanske. Och 75 kan man ju inte ha, när det ska vara 100. Kulören som var riktigt bra på nån kvadratmeters yta blev helt enkelt inte bra på en vägg. Eller jo, men inte t i l l r ä c k l i g t bra. Inte så jag är nöjd. Håller för en hand och kisar med ett öga och tänker andra färg på lister – kanske blir det bättre då? Kan vara kontrasten som är för stor? Håller upp andra handen, kisar mer. Byta takfärgen kanske? Nej?

Nej.

Blir nog att måla om igen. Tack och lov har jag bara målat en vägg, men kom igen. 10 olika kulörer testade, t i o, och det är trots det inte hundra. 10 olika kulörer, 30 liter färg som nu får hitta annan plats (nog inte så svårt i och för sig men ni fattar) och ännu ett besök till färgaffären där de nog både hatar och älskar mig vid det här laget. Hatar för att jag kommer v a r j e dag och bara alltså, jag har den här hexagramkoden – kan ni göra den till en färg? Jag tänker den här fast som den, fast lite mer smutsig fattar du? Och så dra ner färgmättnaden lite. Fast såhär. Älskar för att jag utan tvekan är Månadens Mest Lönsamma Kund och borde få ett diplom och en Fanta och en liten provburk nästa gång jag kommer.

Jag orkar inte.

Nu blir det ett dygns paus innan jag åker och hetsar stackars Olle igen.

Kommer tacka gud den dagen jag äntligen hittar rätt, p r e ci s rätt, kulör till det där helvetesrummet.

Låt det snälla bli snart.

 

emma39 Comments

Att ha fördomar.

Livet

 

Vilken eller vilka är de vanligaste fördomar folk har om dig?

Det är någonting jag inte tänkt på nästan alls de senaste åren. När jag var yngre var jag extremt medveten om vilka fördomar folk hade (den absolut vanligaste var att jag var sur konstant vilket jag inte alls var – jag har ett resting bitch face – och när jag var tonåring ansågs jag nog som lösaktig av en del i den lilla orten jag bodde i; vilket jag inte heller var om man ska vara petig i definitionen av lösaktig. Jag var bara glad och tyckte om killar och tog en massa plats). Men med åldern så kom också ”jag bryr mig inte ett dugg om vad andra säger”-genen som liksom trubbade av mig utan att jag ens märkte det och det var först på Nellys hippa jag blev medveten om en annan fördom; och det var helt enkelt för att jag fick den sagt till mig.

(Och självklart ger mitt bloggnamn förutsättningar till en himla massa fördomar och förutfattade meningar, vilket var ett helt medvetet val, men nu pratar vi om fördomar ”i riktig livet”).

 

 

Där sprang jag omkring på båten i min vita regnrock, sorglös och redo att fiska, och jag minns att kaptenen sa något till mig i stil med gå och skita ner dig lite nu och det var SÅ TYDLIGT att han inte för en sekund trodde att jag kunde hantera ett spö. En halvt odräglig kommentar, javisst, men desto mer tillfredsställande när han sen förvånat stod och såg på när jag utan att tveka greppade torskar över ryggen och krokade loss och inte brydde mig det minsta om fiskfjäll eller slem eller allt det där andra som kommer med att fiska. Och efteråt kom han fram och bad om ursäkt mer eller mindre, och poängterade att han aldrig skulle kunnat tro att jag kunde hugga i sådär.

Och eftersom det är den enda fördomen någon typ slängt i mitt ansikte (vilket nog är vad som krävs nu för tiden för att jag ens ska bli uppmärksam på den) på säkert 15 år blev jag så ställd. Varför skulle inte jag kunna det där? Det gör mig ärligt talat så förvånad. För mig är det liksom naturligt och självklart att vara tudelad; att jag å ena sidan kan tycka om att känna mig fin och lägga tid på hudvård och gå och fixa naglarna och säkert utstråla nån form av pimpinett-aura med min korta längd och klena benstomme, men att SAMTIDIGT vara barnet som lärde sig lyfta snokar, skjuta älgstudsare, rensa fisk, sova i tält, hugga ved och göra det som behöver göras. Oavsett om det är att måla en fasad eller skyffla ett ton grus eller kroka av en torsk.

Hm.

Men samtidigt är det ju lite förmätet av en själv att tro att jag TROTS vit regnrock och flätor och vippig kjol bara antar att alla ska se förbi det och ta det lika självklart att jag kan rensa fisk som att jag kan lägga läppstift. För självklart är det inte så. Vi har ju alla fördomar, mer eller mindre, baserat på de sekunderna vi möter någon. Och jag har förstått nu när jag tänker på det att det nog är den vanligaste förutfattade meningen JAG stött på om mig själv som vuxen i riktiga livet. Av män dock får väl tilläggas, kvinnor tenderar att vara mycket bättre på att hålla inne med vad de tänker så den vanligaste förutfattade meningen kvinnor har om mig idag vet jag inte. Kanske är det fortfarande mitt resting bitch face som spökar? Får undersöka detta.

Och vilket är den vanligaste förutfattade meningen folk har om d i g? Tänker du också mindre på det som vuxen, eller finns det något som påverkar dig i ditt jobb till exempel? Vad blir du så förvånad över att andra inte ser?

Tycker det är så spännande att det inte är klokt.

Foto: Mikael Roos

 

emma6 Comments

Att undra om det blir nåt mer av det här.

Drömmen

 

Min dator är full av bilder som de här;

bilder från fyra veckor i Småland där sjön kallade så snart bara vädret tillät det. Själv tog jag bara e t t ordentligt dopp som sagt, sjön fick liksom aldrig sol nog att värmas upp, men pojkarna plaskade som aldrig förr och kom upp med svagt lavendelfärgade läppar och armar knottriga av kyla. Man verkar ju vara immun mot kallt vatten som barn? Ja, ja. Frågan är väl om vädret hinner svänga en vända till i september och ge den där indiansommaren vissa år bjuder på? Så att man får någon helg till där på stranden innan säsongen slår om och smyger över till kamineldning och kantareller.

Idag ska jag sätta mig och göra klart de sista bröllopsbilderna till Nelly&Fredrik (jag hann med någon timmes bildjobb igår men jag har några kvar) och så ska jag försöka börja svara på alla de mail jag inte hunnit de sista dagarna, och så ska jag se till att spika en regnfri dag för Tivoli så att pojkarna får en vända dit innan de stänger ner för säsongen.

Vad ska ni hitta på?

emmaNo Comments

Att förenkla vardag eller fest.

Annons

REKLAM MAT.SE

 

Det finns ju roligare saker än att storhandla, särskilt med barn.

Så när jag fick frågan om att testa Mat.se var jag inte sen att svara ja – tanken på att kunna beställa alla matvaror på nätet och sen få det hemkört (samma dag om man vill!) är ju himmelriket. Plockat, packat och hemkört. Hur skönt?!

Jag bestämde mig för att beställa till en riktig brakfrukost/brunch åt oss att laga en söndag när det behövdes. Man kan ju använda tjänsten för att sköta löpande storhandling till vardagen, eller för att slippa lägga tid på att springa i mataffären inför en fest eller middag med vänner. Eller som jag tänkte på; att välja leverans till när man kommit hem från en resa och kylen är tom eller till fritidshuset så att maten kommer dit så man slipper stanna på vägen med hundar och allt i bilen och flänga in i en butik för att köpa det nödvändiga.

(Och ja, den uppmärksamme ser att jag har hunnit måla köket – mer om det sen).

 

 

 

 

 

Och utbudet var verkligen inte att klaga på – prick allt hittade jag där (förutom brödet som jag handlade från bageriet) ner till vetemjölet och bakpulvret till de amerikanska pannkakorna. Det var färskt frukt, världsgod müsli, torkade granatäpplekärnor, ost, Nutella, charkuterier, yoghurt, marmelader med mera med mera. Och amerikanska pannkakor ja! Världens bästa helgfrukostmat (receptet hittar du här). Mat.se har även en app där du kan följa din beställning.

Om du också vill förenkla lite inför vardag eller fest får du just nu i samarbete med Mat.se 200 kr rabatt när du anger FRU200 i kassan (över 700 kr får du dessutom fraktfritt).

Mat.se hittar du HÄR.

I reklamsamarbete med MAT.SE