Och så har det firats jul!

Jag var så vansinnigt förkyld att jag mest gick runt och kippade efter andan som en fisk, men det gör ju ingenting eftersom inga storslagna planer var tänkta ändå som behövde ändras på. Vi har ju aldrig firat jular ihop med 20+ personer – jag vet inte varför? Jag är inte uppväxt så, det var alltid bara familjen hemma när jag växte upp, kanske var det annorlunda när jag var jätteliten men från de jular jag kan minnas klädde vi aldrig upp oss utan gick runt i vad vi tyckte var skönt, vi åt aldrig jättestora julbord utan valde vad vi tyckte om och varierade från taco till köttbullar haha och det var liksom sällan något ståhej, och det var aldrig nånsin alkohol.

Så jag vet att väldigt många samlas hela släkten, man äter alltid julbord och det är alltid snaps – men så har jag liksom aldrig haft det? Så därför har våra jular blivit likadana sen jag var vuxen och flyttade hemifrån; man äter vad man är sugen på, man är bara en handfull personer som mest och allt är väldigt stilla. Därför; carnitas dan för dan här, obligatorisk julpyjamas, massor av bakat att tugga på och på själva julafton enbart det alla äter; sill, skinka, prinskorvar och köttbullar. Knasigt kanske? Men helt normalt här. Och väldigt bra när man råkar bli sjuk, för man har inte en hel släkt som räknar med att få komma. Och så kan man glida omkring i sin julpyjamas hela veckan efter om man nu känner för det – och det gör man ju.

Så, förkyld eller inte blev det världens finast jul och precis lika pyjamasvänlig som alltid. Fick så himla fina julklappar! Och barnen blev supernöjda med sina och vi fick till och med s n ö vilket aldrig sker?! Stora, fluffiga flingor också – ingen alibisnö ens. Fantastiskt.

Nu ska jag kurera det sista av den här jäkla förskolepesten, så hörs vi snart igen. Och nu börjar jullovet på riktigt, hörni! En vecka ledigt.

Får se vad man kan hitta på den här gången 🙂

 

GOD JUL!

Här har ni hemmakontoret idag; inbäddat i eucalyptus och med mig vansinnigt förkyld. Såklart. Kunde inte komma på en sämre tidpunkt eftersom idag är Stora Fixardagen med lussebulllar, griljering, pepparkakstårta och annat som blivit önskat och som jag tycker om att röra ihop. Men hela kroppen värker och jag låter som om jag varit berusad på festival senaste tio dagarna och nu nyss snubblat av bussen.

Fint.

Ingen covid är det, men man kan ju bli sjuk ändå. Tror ju ärligt talat att jag är typ dunderimmun mot Covid med tanke på hur många gånger jag varit i närkontakt med smittade (tog till och med testet på en som flåsade mig rakt i fejset) utan att ha fått det. Men bara för att man säger så, så kommer det såklart. Men inte den här gången! Bara vanliga förskolepesten; både Leo och Noah har turats om att vara dunderförkylda och hemma från skolan (och varje dag får man meddelande om ny smittad herregud de badar i covid känns det som) och jag blir ju ALLTID sjuk av deras barnbaciller. Går liksom inte att undvika.

Så ja; det har varit tyst ett par dagar – jag fick helt enkelt ta all kraft till att jobba och sen säcka ihop på kvällen med näsdukar och hostmedicin och Netflix istället för att jobba. Men!

Det är dan före dan, en polkagriskladdkaka står redan i ugnen och med lite Ipren, guds hjälp och honungsvatten ska det nog bli en riktigt bra dan-före-dan ändå 🙂

Ta hand om er, vänner. Imorgon är det julafton!

 

 

Ystad försöker skaffa vinterskrud.

Nån snö har vi ju inte (vi fick dock en dag – yay!) men staden har pyntat upp ändå, med en nästan överdriven mängd granar och med tungt hängande julbelysning över gatorna. Fiiiint, det hjälper till med julstämningen – särskilt när inte en enda flinga finns i sikte. Och oavsett vad den här staden hittar på så kommer det vara bättre än vår allra första jul här för typ 7 år sedan när nåt geni hade fast vuxenstora tomtar i träden – lite skånsk vind på det och hux flux var hela Ystad ett makabert ställe med tomtar som dinglade från trädgrenar var man än såg. Jag fattade ingenting, tänkte de hade försökt vara lite artsy på kommunen eller nåt och tagit in nån svår konstnär men det var helt enkelt bara lite missöde med idé vs genomförande.

Så kan det gå, haha.

 

 

Jag som tycker det rådande teddy-modet är fantastiskt har pyntat upp pojkarna i så mycket teddy det bara går och vill själv ha prick allt de har på sig. Och Spöket har tröja såklart, det är alldeles för kallt för henne nu trots att hon äntligen lagt på sig lite efter senaste löpet (hon rasar alltid i vikt och ser ut som ett litet benrangel efter varje löp) – och där hemma ligger hon i sin lilla tröja invirad i en värmefilt som en burrito och har life.

Haggis är den som är mest oberörd över kallt klimat såklart, men då också den som har svårast för en riktigt varm sommar – och måste jag välja tar jag nog hellre att de har svårt för kyla för då kan man alltid klä på dom, medan i Haggis fall är det enda man kan göra på sommaren att klippa ner hennes päls och hänga på henne kylhalsdukar. Stackaren.

Men ja; en lördagstur på stan – sista lördagen innan julafton.

Ho hooo vad tiden går snabbt!

 

 

Ja jag tjatar men jag ÄR SÅ JULPEPP!

Det hade ju hemskt gärna fått vara snö men det kommer väl i vanlig ordning nånstans kring mars/april här nere. Så är det oftast. Men Noah har en ny overall som är så jäkla fräsig tycker han (den ser liksom ut som en austronautdräkt/rymdhjälte med mantel och allt) så han längtar hett efter kallare väder så den kan få invigas. Tills dess myser pojkarna runt i merinounderställ hemma och trycker på julstrumporna dagligen, som om det kan råka vara adventssöndag varje dag.

Det var ganska lätt att hitta julklappar till dom två i år tycker jag (kan tyvärr inte skriva vad eftersom Leo läser) – det blir enklare ju äldre dom blir? Själv blir man säkert bara svårare och svårare, fast än man själv inte tycker man är så svår alls. Men de fick varsin Pop!-kalender (det är det nya svarta med pops tydligen) och hittills har adventsstrumporna innehållit keycaps till tangentbord, fidget-saker, nattlampa, lera och annat DIY i jultema så att de sen suttit vid köksbordet och byggt ihop allehanda saker. Är glad att de har den kreativa ådran; känns vettigt att ge något de kan skapa med.

Annars har den här veckan bara rusat i vanlig ordning, och helgen närmar sig med stormsteg. Den ska fyllas med varm choklad, ost och julfilmer – och längtan efter snö.

Vi räknar liksom ner och längtar, allihop.