Kaninerna ja.

Alltså det går FANTASTISKT. Och den uppmärksamma ser kanske att det numera är t r e kaniner, haha. Det blev så. Två honor och en hane (han ska kastreras när han är redo), så nu har vi Babba, Batman och Bosse – och Bosse är alltså en tjej. Det går ju bra det också.

Och som sagt; med hundarna går det kanon – de är en del i flocken. Man kan ju tro att hundar avlade för att jaga kaniner inte skulle kunna bo med kaniner, men eftersom de här är så långsamma och stora så tror jag att jaktinstinkten liksom inte kickar in. Batman kan ligga i trappan när Prosten går upp och ner, och Batman rör sig inte ur fläcken. Totalt obrydd. Prosten är väl den som man skulle vara mest orolig för skulle jag säga; men han vet att det är aja baja så han vänder bort huvudet när kaninerna är i närheten som om jag ska inte ens TITTA på dom där. Haggis kunde inte bry sig mindre, kaninerna för henne är liksom bara ännu en sak i livet som hon inte tänker lägga nån energi på, och Spöket slickar dom godmorgon och står med viftande svans och hälsar så snart de lufsar förbi.

Rent praktiskt så har vi det såhär; det finns två burar som står öppna och kaninerna går lösa som de vill. Har även placerat ut två kattlådor så de går på låda när de behöver kissa (fantastiskt!) och enda gången de är instängda i burarna är under natten för annars får inte en enda familjemedlem sova – de har FEST på nätterna ska ni veta. Herregud alltså. Ibland låter det som om de håller på att riva något i ett annat rum, men när man kikar in låtsas de som ingenting och är hemskt oskyldiga. Alla växter med jord på golvet har fått säkras dock eftersom de gräver annars så jag har plantjord i hela hemmet, sladdar får säkras och man får se till att de har tillräckligt med grenar att gnaga på så undviker man listgnagande. Men det är det. Som att säkra ett rum inför en baby ungefär, eller för när man får valp.

Så det var en liten kaninuppdatering! Tre stycken skönheter med så vansinnigt mycket personlighet hemma.

Cirkus? Absolut. Men också förbannat kul.

Alltså ÖRK jag är världens sämsta bloggerska atm – jag vet.

Men att hålla på med visningsstyling, städning, hålla sig borta, leta andra objekt, arbeta heltid och få allt det andra att funka har liksom inte varit världens lättaste grej. MEN – nu är huset sålt! Wuhu!

Ingen jävla aning om vad vi gör nu haha, ingen av oss var väl beredda på att det skulle gå så fort, men det ordnar sig. Det är ingen stress att hitta något nytt, huvudsaken är att det blir RÄTT snarare än snabbt. Har en övergångslösning så även om huset måste lämnas om två månader så finns det nånstans att stoppa hundar, barn, kaniner och en del av bohaget – den beror det ju lite på hur stort nästa ställe blir?

Kan tänkas jag kör en liten bloppis här för har svårt att se att det går att toppa kvadratmeterytan på det här huset och det är ju liksom fullt möblerat så det blir väl att kill your darlings litegrann. Så vet du redan nu något här hemma som du skulle vilja köpa – maila mig så ordnar vi nåt. Vi kan nämligen omöjligt få med alla skåp, detaljer, lampor med mera. Phju. Allt hänger ju på vad nästa objekt blir, men tanken är väl att sälja av lite möbler, stoppa de sakerna jag ABSOLUT inte kan skiljas från i ett förråd om nu nästa ställe inte är stort nog och så ja – ta med resten. Men det är som sagt ett s t o r t hus vi sålt och det är väldigt mycket inredning och vetefasiken om man hittar 300+ kvm igen. Så; vet du redan nu ngt du skulle vilja köpa så maila mig (lindquistemma @ hotmail . com) annars slänger jag väl ut lite bilder här när det närmar sig på sånt vi inte tror kommer få plats.

Så; hektiskt tid framför oss men gudsåspännande!!!!!

Kan knappt vänta att få sätta tänderna i något nytt!

Herregud vad helgerna blir snudd på heliga nu?

När det var varmare och inte bet så mycket i viden så kändes ju varje dag lite helg, oavsett om man jobbade eller inte, eftersom kvällarna var så ljumna och ljusa att man nästan fick ett extra dygn på dygnet när man jobbat klart och kom hem. Det, i kombination med att energinivån såklart stiger av solen, gjorde att den pyttelilla semester jag kunde ta i år inte alls kändes lika pytteliten utan fullt hanterbar. Men nu, när det börjar skifta lite i luften, känner jag hur jag direkt börjar vakta helgerna på samma sätt som under höst- och vintertiden.

Jag blev ju lite utbränd när Noah föddes och jag försökte jonglera företaget med att vara mamma (går inte riktigt att ta mammaledigt från den typen av eget företag som ni förstår, ingen kan vikariera för någon på sociala medier) och sen dess är min energinivå otroligt mycket lägre. Det finns liksom en Emma innan det och en Emma efter det – Emman innan det kunde bolla hur mycket som helst och klämma in en hel del, medan den jag är nu måste vakta vad jag spenderar ledig tid på och se till att jag är ledig. Ledig kan också vara att måla ett rum eftersom det ger mig energi precis som att ligga som en säl i soffan och inte röra ett finger framför nån Netflixserie, men jag är noga med att känna efter vad jag säger ja till så att jag vet att jag kommer må bra veckan efter när min energi verkligen behövs. Jag är fortfarande en högenergiperson jämfört med många andra tror jag, men FÖR MIG är det skillnad. Jag måste vara vaksam, selektiv och lite egoistisk (vilket det såklart inte är att sätta egna gränser, men känslan är lite så) för att veta att jag är i balans.

Och nu vet jag: helgerna är heliga. Jag hyvlar av så mycket ”måsten” det bara går och så försöker jag göra det jag VILL göra. Eller behöver göra. Och det kan vara att fota, att spela PS, att utflykta med barnen, att jobba ikapp lite eftersom det underlättar eller att laga en gryta och baka bröd. Det är skitsamma, huvudsaken är att inte göra så mycket som jag egentligen inte orkar bara för att vara social eller snäll. Det tar tid att lära sig men jag blir bättre på det ju äldre jag blir.

Och snart är det helg igen! En helig sådan.

Den ska vi ta vara på.