Jomen den där bänskivan ska ju skyddas också, så den klarar vatten och allt det där. Så nu har jag gjort tre lager av varnish med en liten filtroller, ca 5 h mellan varje lager, och det var inte klokt vilken skillnad det gjorde även på själva känslan av ytan! Bänkskivan har blivit liksom alldeles silkesaktig, den ser nästan ut som mjukt skimrande silke där den ligger. Så svårt att fota bara men jag har försökt:
Så vackert mjuk-brun-grå och liksom lite marmorerad. Jag kunde inte vara mer nöjd, faktiskt. Den ser ut som betong men den väger inte mer än träskivan och man vill smeka skivan hela tiden, så fin är den.
Och yes där står kaklet. Åh.
Så nu är egentligen min Kalkstuc-skiva komplett kan man säga. Den ska ”härda” i sin varnish nu i några dagar utan att jag slabbar med vatten på den och efter ungefär 7 dagar tål den det mesta. Och nu har jag satt Världens Bästa Hantverkare på att svetsa mig en lamplösning (eller hur han nu kommer tillverka den, han kanske lödar? Inte vet jag. Jag har iallafall ritat en liten skiss och så fixar han i vanlig ordning) så det kommer förhoppningsvis bli en riktigt bra speciallösning för köket det också. Och lite extra kul när man kan fixa något som inte kostar skjortan och som någon gjort efter dina önskemål.
Japp. Så ser det iallafall ut nu.
Ett stycke seilkesmjuk bänkskiva med tre lager varnish som väntar på att härda färdigt i vårt kök.