Vilket himla fint event jag var på igår!
Jag sov till åtta, gick upp, åt en hotellfrukost (åh det är ju det bästa!) och klädde sen på mig och begav mig till Klara Hall där eventet skulle dra igång någon timme senare.
På plats fanns de två tjejerna som roddat hela grejen. Överst Linda med Hem och Trevligheter.
Och så Lena med Gott för Själen.
Ja, och där är jag, och världens bästa Sederbladska.
På mig hade jag en dunderskön klänning i jerseytyg (från kotyr) och ett par Primeboots eftersom jag vågar vägra klackar när jag ska springa runt en hel dag. Särskilt om jag ska stå på scen och svaja.
(Primebootsen fick jag av mannen i bröllopspresent, snacka om present! De där skorna kan man ha i åratal, de par jag har hemma är lika fina nu som för två år sen. Jag såg häromdagen att på Country-Dreams får man nu både leather soap och leather balm med på köpet, det är ett hett tips om man är på jakt efter ett par).
Allting var så fint arrangerat;
lokalen var perfekt att tala i eftersom ljudet inte försvann, goodiebagsen trängdes på scenen och stolarna väntade på folk som snart skulle trilla in och liva upp dagen.
Och det kom många!
Så många kvinnor som jag fick kramas med och prata med i pauserna, såna som strök mig över armen och sa att dom läser. Och det är ju så kul, att äntligen få ett ansikte på alla vars bloggnamn man så väl känner igen från kommentarsfältet.
Jag är så galet glad att jag fick träffa er, ni som var där.
Jag pratade, precis som de andra föreläsarna, om mod. Men det har jag inget kort på.
Kicki hade en underbar föreläsning, full med tips och råd för den som vill ge sig på det där med att vara fotograf. Och att våga. Och Pia lämnade nog ingen oberörd med sin kärlek och sin sorg. Jag grät, iallafall, och hörde hur det snörvlades i lokalen. Och just det här är nog det bästa jag vet med event; att man får höra så många livsöden och träffa så många människor.
Och så var det chokladprovning och modevisning och middag, men jag var tvungen att smita ut tidigare för att hinna till tåget. Enköping må vara Sveriges närmaste stad, men den är bannemig inte närmast Malmö – det kan jag säga. Halv tolv inatt var jag hemma, trött och nöjd och glad i hjärtat.
Och idag åskar det som om världen ska gå under, och jag sitter här och väntar på ett uppehåll så att jag kan packa bilen och köra till Drömmen. Kanske följer mannen med, men han ska ju vara i Skåne igen tidigt imorgon bitti. Men Buse, min älskade lilla unge, han kommer iallafall med.
Så startar jag nästa vecka så. Med Drömmen.
Kan ju liksom inte bli bättre.
