Ja, det började ju såhär.

Det gamla golvet kunde mer eller mindre bara lyftas upp, så dåligt var plattorna satta. Ingen slagborr, ingenting, bara en liten kofot och ibland bara fingrar.

Där under ser ni det gamla-gamla golvet.

Det rycktes upp det också, den här gången.

Sen slipades det en jäkla massa. Uj uj uj vad de slipade. Golvet är så ojämnt att det skiljde upp till 5 centimeter när de la vattenpasset – så är det ju med gamla hus. Så cementen fick slipas ner så gott det gick och därefter:

Rosa.

Hela golvet var rosa.

Fråga mig inte varför, men det är nog nån bra grej som ska ligga där. Jag gick runt hela dagen igår och la huvudet på sned och tittade på mitt bubbelgumsrosa golv och försökte visualisera hur det hela skulle bli.

Ganska svårt när golvet är rosa måste jag säga, men jag försökte.

Och idag, som ni redan sett, har det hällts på spackel!

Det mörka är precis vid ingången till hallen och sovrummet med mera, och det är mörkt för att det är blött. Murphys lag, ni vet. Resten av golvet som jag inte når är snyggt ljusgrått och torrt, men precis där jag behöver gå för att komma ut är det fortfarande blött. Det ordnade ju upp sig lite senare såklart, nu kan jag tassa runt på det. Men ändå.

Och imorgon eller på fredag kan äntligen, äntligen de nya plattorna läggas och Lutande Huset bli helt och vårt att använda igen; alla rum.

Inte för att det stör mig så mycket att vara inspacklad och ha fullt kaos med kartonger, plast och damm – absolut inte – men jag vill ju se resultatet! Typ igår vill jag se det. Plattorna på golvet, vackert uppradade, i det finaste mönster jag kan tänka mig.

Snart, snart, snart!

Tills dess är det iallafall inte bubbelgumsrosa längre.

Jag är inspacklad här hemma.

Mubarak, vår otroligt charmige golvläggare, åkte för en timme sen och sa du får INTE gå på golvet på några timmar med ett strängt drag i skägget.

Jag gillar Mubarak, det var något instinktivt redan från början. Han skulle ha kunnat komma med vilket pris som helst, jag hade ändå valt honom. Mest för att han har skägg och är lite som en ung Peps Persson och pratar mjuk Möllevångsskånska och kan en himla massa om just marockanska golv. Men nu har han alltså spacklat in mig här hemma för några timmar och jag kommer ingenstans. Köket är ju liksom modern till alla ingångar på det här huset.

Så här häckar jag i sovrummet och när det trillar in leveranser inför lördagens portalkonferens får jag öppna sovrumsfönstret och ropa ho ho vi får ta det här igenom istället! ja, jag är inspacklad förstår du och sen hänga ut som en full sjöman på däck för att ta emot kartonger genom växthus och fönsterlampor, påklädd som en rysk övervintrare för att inte dö av kylan som sveper in genom de öppna, förbjudna köksdörrarna.

Jag ser faktiskt inte riktigt klok ut inser jag.