Att se om nån av er kan hjälpa till.

Livet

 
logo_small2
 
 

Igår, när jag körde in till jobbet, lyssnade jag på RetroFM som jag brukar göra och där hade dom en tävling där man skulle maila in sitt bästa nyårsminne och ha chans att vinna en trerätters nyårsmeny för avhämtning.

Så jag gjorde det.

Trodde aldrig att jag skulle vinna men tanken hade väckts på nyårsmat så igår kväll bokade jag åt mig och mannen från Johan P. Och idag fick jag ett mail från RetroFM att jag hade vunnit.

Jättekul, såklart, men jag behöver verkligen inte två nyårsmiddagar. Däremot så vet jag att nånstans i Helsingborg eller i trakterna runtomkring så finns det nån som inte har möjlighet till att fira ett fint nyår. Och det är här jag behöver er hjälp.

Jag vill ge den här menyn, för två personer, till någon som verkligen behöver den. Känner ni nån ensamstående mamma kanske, som inte har möjligheten att köpa mat för ett sånt här tillfälle? Någon ensam äldre? Någon som har det svårt ställt?

Snälla, maila mig då (mail finns under ”kontakta mig” i menyn under hedern här uppe) så väljer jag slumpvis ut någon som får nyårsmenyn. Den ska hämtas i Helsingborg på nyårsafton så det måste vara någon som bor där eller som kan ta sig dit för att hämta den.

Menyn kommer från restaurang Tegel och innehåller:

 

 

Förrätt
En halv färsk hummer med saffranaioli

Huvudrätt
Helgrillad kalvfilé med ostgratinerad potatistårta samt murkelsås,
tryffelsky & grön sparris.

Dessert
Vit & mörk chokladmousse toppad med en hallonsås samt knäckflarn

 

 

Visst skulle man kunna gå till Frälsningsarmén eller liknande, men eftersom den bara är för två personer känns det inte riktigt rätt. Det hade känts så bra om den kom till någon där den verkligen skulle ge guldkant på något som annars är så grått. Det är för två personer men borde ju funka precis lika bra till en vuxen och två barn till exempel.

Maila mig om ni, eller någon ni känner, verkligen skulle behöva något sånthär. Såklart förblir ni och vem som än får den anonym.

Ta hand om varann så länge.

 

slut

Att försöka skapa lite julmystik.

Busen, Livet

 
AT2B1846
 
 
 

Idag har jag varit uppe sen 05:00.

Jag har känt mig precis som ett barn hela natten; vaknat upprepade gånger för att kolla klockan, sovit så ytligt att jag på något sätt knappt drömt utan bara väntat. Som om Buses iver under gårdagskvällen smittat av sig på mig som en envis dagisförkylning; hans spring i benen och hans prat om Tomten och hans stora ögon när mamma berättade att hon minsann skulle ringa Tomten så snart Buse somnat och kolla så att han hittade hit, att hans GPS fungerade.

Men främst har jag vaknat upprepade gånger för att jag ville, den här morgonen, skapa lite julmystik åt Buse. Så att allt var redo när han vaknade.

 
 

AT2B1849

 
 

Och visst har Tomten varit här inatt!

Överallt i huset finns små, små spår av hans närvaro.

Han kom tydligen genom kaminen i vardagsrummet (den med ett krokigt skorstensrör på ca 40 cm i diameter, hrm) och fastnade på sin väg tillbaka. En del av hans rock sitter fast där nu.

Och slarvig är han också, Tomten. Aska framförspisen och:

 
 

AT2B1847

 
 
 

snöspår på mattan.

Inte särskilt hövligt kanske, men är man Tomten så är man.

 
 

AT2B1854

 
 

Sin handske har han tanklöst glömt kvar på ett paket under granen, på spishällen i sovrummet har han lagt ett paket till Buse och tappat en knapp.

Och han har varit i köket också, känt sig som hemma.

 
 

AT2B1852

 
 

Käkat marshmallows och druckit mjölk, och i all hast lämnat glasögonen kvar. Tur att vi ska träffa honom ikväll hos mommo så att vi kan lämna tillbaka dom. Måste vara fasligt bökigt att flänga omkring på den där släden utan glasögon, inte alls bra ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Men nu är huset besökt under natten, klapparna ligger under granen och allt är redo för en liten lockhårig älskad och hans kanin när de vaknar.

God jul på er, vänner.

Vi hörs snart igen.

 

 

Psssst. Årets sista lucka hittar ni här!

 

slut

Att lista sånt ni kanske inte vet.

Livet

 

AT2B1657

 
 

Just nu går det runt på Instagram en utmaning om att lista 20 saker om sig själv. Jag gav mig på det där bara för att upptäcka femton minuter senare att skiten inte gick att publicera. Så, jag gör ett försök här inne istället.

Här kommer

20 saker ni kanske inte vet om mig själv.

1. Jag har ganska lätt för att bli sjuk i själen om jag inte ser till att ta hand om mig själv. Mitt mellannamn är ”förtränga” och det är alltid min första instinkt när något jobbigt sker; jag vill helst bara stoppa ner allt det där jobbiga nånstans och låtsas att det inte finns. Förr i livet slog det såklart tillbaka med allehanda fobier och panikångest, men nu har jag lärt mig att inga lådor får finnas att stoppa saker i och att jag måste ta tag i allt det där jag helst inte vill kännas vid. Men jag måste påminna mig själv om det, hel atiden. Slarvar jag så säger själen till.

2. Jag blev utslängd från konfirmationen på den tiden det begav sig. Japp. Utslängd, avstängd, inte längre välkommen. För att göra en lång historia kort var jag och den kvinnliga prästen inte riktigt överens om huruvida det var normalt att höra röster inne i huvudet eller inte. Hon ansåg att det var fullt normalt, mitt femtonåriga jag påpekade att min mamma minsann arbetade med folk som hörde röster i huvudet och att jag knappast trodde att det var riktigt Guds grej. Ja, och så debatterade jag väl ganska hårt för det där tills prästen började gråta och skickade hem mig med ett tydligt budskap om att inte komma tillbaka. Så kan det gå.

3. Jag hatar motionscyklister. Innerligt och med full kraft. Inte personerna i sig, men f-e-n-o-m-e-n-e-t. De är små, de är snabba och de envisas med att cykla mitt i vägen där jag kör ett livsfarligt fordon och jag har alltid hjärtklappning när de är i närheten för jag kan utan problem måla upp för mig själv hur någon antingen trillar precis framför bilen (inte så bra) eller göms nånstans i en död vinkel när jag ska svänga (inte heller så bra). Jag önskar att all världens motionscyklister med sina snabba, beniga cyklar skulle flytta sig från vägen där de är en lätt måltavla, och ut på cykelspåren istället.

4. Jag har vansinnigt lätt för skratt och min humor är torr och sarkastisk. Jag tycker att jag själv är hysteriskt rolig.

5. Jag har lite utav en missbrukspersoblighet; jag vill ha direkt och omedelbar tillfredsställelse. Det är därför jag älskar försäljning så mycket; det går fort och resultatet är omedelbart. Det är också med samma frenesi jag äter lussebullar eller annat jag tycker om på ett inte så hälsosamt sätt.

6. Jag har en stor, snudd på sjuklig och envist brinnande kärleksaffär med kläder. Jag älskar kläder och det har jag gjort så långt tillbaka jag kan minnas. Jag försöker komma undan med detta genom att kalla det min ”hobby”.

7. Första året efter att jag hade fött barn skrek jag HAHAHA! rakt ut om någon föreslog att jag kanske skulle göra det igen.

8. Jag är även en 9.1-personlighet och kämpar med det dagligen i mitt arbete. Det är min absolut största yrkesmässiga utmaning; den som på ett sätt gör mig duktig på vad jag gör, men som också hela tiden måste hållas i schack och kontrolleras.

9. Det finns tre personer i mitt liv, efter min familj, som jag håller väldigt nära. Den första är min frisör, den andra min revisor och den tredje min gynekolog. Man ska inte ljuga för någon av dom.

10. Jag blev utslängd ur kören också. Aningen oklart varför, de var ganska finkänsliga, men jag har en ganska vag aning om att det hade mer med min sångkapacitet att göra än eventuella röster i huvudet.

11. Jag älskar med full kraft, innerligt och helhjärtat, men kan bli lika kall som jag är varm om någon gör mig illa.

12. Jag tror på att vänlighet, alltid och utan undantag, ska vara första steget och hållas så långt det är möjligt. Därefter får vi se.

13. Jag kysste mer pojkar under mina tonår än jag någonsin vågar erkänna. Men kul hade jag.

14. Jag är inte särskilt duktig på att fotografera. Alls. Jag kan ingenting om kamerans inställningar, ISO, skärpedjup och sånt där. Men jag är duktig på att redigera. Det är det som räddar mig. För mig är redigeringen oavsett 90% av hur bilden blir i slutändan.

15. Jag är antingen vansinnigt oroad eller totalt omdömeslös. Jag har hittills inte lärt mig hur man är mittemellan.

16. Jag äger ingen våg. Vågar är djävulens verktyg.

17. När jag var yngre hade jag komplex för allt möjligt, sånt som jag i efterskott förstått inte fanns. Nu när jag är äldre har jag kommit till insikt att det där med komplex är ett stort slöseri med tid eftersom två tredjedelar av det bara är hittepå och resten är sådant jag antingen inte kan påverka eller är för lat för att påverka. Det är förbannat skönt att ha blivit lite smartare.

18. Jag är sämst i världen på geografi. Och på matte, för den delen, men främst på geografi. Jag kan än idag inte riktigt klura ut i vilken ordning Malmö, Lund och Helsingborg har på kartan – vilket som ligger högst, mittemellan eller lägst – trots att Fru Sederblad har gett mig en mycket grafisk minnesramsa som ska hjälpa till.

19. Jag tror benhårt på att all (sund och ömsesidig, jag pratar inte avarter nu) kärlek är bra kärlek, och försöker så ofta det bara går berätta för min son att det inte spelar någon som helst roll om han tycker om flickor eller pojkar – bara han tycker om.

20. Jag är innerligt och uppriktigt glad över all den värme och stöttning ni sprider här inne och på Instagram. Det ger mig hopp, varje dag, om att det där med medmänsklighet faktiskt finns och är högst levande. Så tack tack tack för det.

Nu – dagen innan jul.

Tick tack, tick tack – tiden rusar verkligen.

 

slut

Att gnugga sömnen ur ögonen.

Busen, Livet, Resor

 
AT2B1735
 
 

Det är måndag och jag är hemma, knappt vaken, och försöker komma ihåg vad det nu är jag brukar göra när jag ska iväg och jobba.

Men framförallt så dröjer jag mig kvar lite på hotellet, vid bilder av mina två på väg ner genom en skymning för att låta Buse ta sitt sista bad för kvällen.

En liten tomte med sin hand i pappas stora.

 
 

AT2B1764

 

AT2B1747

 

AT2B1761

 

AT2B1762

 
 

Ner genom gångar och förbi apelsinträd med ivriga steg, till ett poolområde som börjat bli sömnigt för kvällen och där personalen packar solbäddar i mjuka travar och bär ner dom för förvaring inför natten.

Det är som bäst vid den tiden, ensamt och utan ljud, mer än de som Busen gör när han står på en solstol och gräver i hotellets leklåda efter saker att ta med sig i vattnet – och mannens mjuka röst till svar.

 
 

AT2B1783

 

AT2B1837

 
 

Och det är det här, just det här, jag tar med mig denna måndag.

En liten tomtes lycka över vatten, ett Teneriffa i skymning och klongandet av plasthinkar som slår mot varann när han leker.

Det ska nog bli en dag av det här också.

 

Dagens lucka i kalendern ger möjlighet till att sova riktigt skönt, hitta sig något vackert eller förbereda sig för nyår. Den finns här!

 

slut

Att vara i Lutande Huset.

Livet, Mode - Skönhet, Resor

 

AT2B1724
 

 

När ni läser det här har jag suttit på ett plan på väg hem och försökt roa Buse i flygstolen med kritor, böcker och en liten tärning som han kiknar av skratt över när man med konstig röst tar Koi-Koi och låter honom kasta den med sina små kaninhänder.

Men igår, vid ungefär den här tiden, stod jag i passagen utanför hotellrummet i en gudomligt vacker klänning –

på väg mot en skaldjursbuffé och färska frukter och en måne som strax efter skulle börja synas svagt på himmelen.

 
 

AT2B1699

 

AT2B1620

 

AT2B1719 copy

 

 

Klänningen är en Zetterberg som jag fastnade med blicken på för längesen när Ebba visade den kommande kollektionen på fejjan, och på något sätt släppte jag aldrig den där blicken utan mailade henne fort, fort och skrev att om de nån gång hade ett exemplar i min storlek kvar från provkollektionen så skulle hon höra av sig ögonabums.

Och så hade dom det, tillslut.

Så nu är den min, till en bråkdel av priset, och alla framtida bröllop och finare fester är räddade av handgjord fransk spets och sidenklädda knappar.

 
 

AT2B1651

 
 

Men nu får den hem och in i garderoben igen i väntan på värme och fest;

precis som vi kommit hem och ska krypa ner under täckena och försöka vänja oss vid känslan av grått och regn istället för lent solljus och tunna lakan.

Imorgon ska jag in till kontoret medan mannen och Buse stannar hemma och jag vet redan nu att det mesta av mina tankar kommer vara såna som handlar om de två och den där sugande känslan i magen av längtan efter det som kommer sen;

jul och ännu mer tid och fler dagar att tillvara på.

Mycket av det bästa ligger ju framför oss.

 

slut