Nu undrar ni kanske varför det hänger en vårig klänning på dörren i vår hall, bredvid en julig stjärna?

Det gör jag också.

För någon månad sen bokade vi en resa till Teneriffa; en veckas andningspaus bara för oss själva och Busen, en liten chans att hinna ikapp. Men det var så länge sen och jag har liksom inte fattat ännu att vi faktiskt ska åka. Snart. Om tio dagar.

Men jo;

nästa söndag tar vi flyget till vad jag hoppas ska vara värmen –
vi ska bada och sola och gå längs havet och äta så mycket god mat att vi konstant är sömniga och kolhydratstunga. Buse ska få springa utan overaller och mössor och jag ska få höra det där skrattet han har när vågor slår in runt hans fötter, det som alltid får det att vibrera inuti av kärlek.

Tio dagar!

Det är snart, det.

 

∞

 

 klänning | sheinside

 

∞

 

Dagens lucka i julkalendern hittar ni här.

 

 

 
 

Jag tror att det var Buse som väckte mig i morse.

Kanske genom att lägga armen över ansiktet på mig, kanske genom att vända på sig i sömnen så att hans små fötter tryckte mjukt på min mage. Nån gång under gårkvällen bar jag ner honom för trappan och la hans sovande lilla kropp i mitten av sängen; med kuddar på ena sidan och mig på den andra.

Jag brukar göra det när mannen jobbar natt.

Det ger trygghet på nåt vis.

 
 

 

 

 
 

Oavsett;

jag vaknade tidigt, tidigare än klockan, och golvet var kallt mot fötterna och rutorna svagt färgade av is och ute i köket hängde julstjärnan stilla i fönstret och gav ljus. Det är så skönt med såna mornar, när man får vara ensam. När man kan dra på sig mannens kvarlämnade rock ovanpå pyjamasen och vissla tyst på flickorna och sen låta dom gå ut i trädgården medan man står i dörren och ser ut över åkrarna och hör bondens får röra sig lite längre ner i hagen längs grusvägen med dämpade knakningar över pinnar och torrt gräs.

Och det är vackert med kylan; med frosten över bilen och det tunna gnistrandet över grässtråna och den där himlen som aldrig tycks ta slut utan bara fortsätter så långt att det svindlar när man ser på den.

Decembermorgon och frosten är här.

Knastrande, kall och vacker.

 

∞

 

(Dagens lucka i julkalendern hittar du här).

 

 

 
 

Knorr frågade mig om jag inte kunde dela med mig av mitt absolut bästa måndags-recept-tips innehållande sås. Och det är klart jag kan! Jag älskar sås och jag älskar mat, och framförallt älskar jag hur mat kan vara som en mjuk gardin ut mot vilken regnig omvärld som helst.

Med rätt avslut på dagen, anpassad efter vad som har hänt eller hur man mår, så kan hela upplevelsen av de där timmarna man precis varit igenom ändras.

Så här kommer min måndags-paradrätt!

Ugnsbakade potatisklyftor med havssalt, ost och bearnaise.

 
 

 
 

Det här är inte nån form av smalmat eller hälso-food får jag väl börja med att säga. Det här är hardcore tröstmat, full av både fett, salt och kolhydrater. Precis vad jag själv brukar behöva efter en måndag. Och det går fort och kräver inga förberedelser, så du kan roa dig med att umgås med familjen eller katten eller vem som nu finns hemma under tiden, och se till att varva ner lite.

Du behöver:

Potatis (nån fast sort)
Havssalt i flingform
Kall bearnaisesås (Knorrs var faktiskt väldigt god, ganska mycket dragonsmak vilket jag gillar)
Prästost eller parmesan
(eller nån annan form av torr, salt, smakrik ost du gillar)
 
 

 

 
 

Gör så här:

Sätt ugnen på ca 200 grader. Ta fram en plåt med bakplåtspapper och täck med flingsalt. Skär potatisarna i klyftor, lägg dom på plåten (oskalade) med den skurna sidan upp. Strö över ännu mer flingsalt – och om du vill även lite timjan och chili.

In med potatisen i nedre delen av ugnen, ca 30 minuter beroende på ugn.

Riv under tiden osten tunt.

När potatisen är snudd på klar tar du ut den, strör över så mycket ost du vill (ta i så du skäms) men spara lite till garnering. Rör om ifall det behövs för att täcka potatisen. In med det i ugnen igen, bara tills osten smält en aning och börjat bädda in klyftorna.

 
 

 

 
 

Och sen är det färdigt!

Ut med potatisen, upp med dom på en tallrik, strö över ännu mer ost och mer flingsalt och lägg en stor klick kall bearnaise vid sidan om att doppa i. Visst kan man ha kött eller annat till, men jag brukar nöja mig med bara potatisen och bearnaisen – det är himmelrike.

Äts med fördel med fingrarna, för övrigt. Inte vackert men oj så gott.

Och jag lovar;

med en sån kvällsmat klarar du vilken måndag som helst.

 

Inlägget var i samarbete med Knorr och fler recept kan du hitta här.