Och så firade vi midsommar.
Den lugnaste, mest stilla midsommar jag kan minnas – bara vi och lite grillat och skogen och rosorna och hundarna, ingenting mer. Jag fiskade 4 gånger på hela dagen, vi badade i sjön, luften darrade av hetta och åskan mullrade i horisonten och allt var alldeles perfekt faktiskt. Trots avsaknaden av Äppelbo Gånglåt, folkdräkter och midsommarstång.
Det är det jag älskar sådär extra mycket med det här stället; även om ingenting s k e r så sker så himla mycket i just ingenting. I stillheten, friheten och lugnet. Här ÄR man bara, går runt i gummistövlar, har jord överallt, sitter på trappan, njuter. Brukar ju gömma mig här i månader den här tiden på året och samla ihop mig för att sen spurta och vara social resten, men i år har jag av förklarliga anledningar inte samma behov av att hämta ihop mig eftersom det sociala varit nästintill noll sen mars – trots det njuter jag av avskildheten. Hemma kan jag lätt få lite rastlöshetsklåda, men aldrig här.
Midsommar 2020, alltså.
Den blev precis som den skulle.
