Är ni redo för ett bildregn?
Vi var ju på kalas hos Nelly igår, hela familjen, och då kan man helt enkelt inte lämna kameran hemma. Särskilt inte när man har världens vackraste son och världens vackraste bästa vän på ett och samma ställe en sensommareftermiddag nånstans utanför Lund.
Såna ögonblick är till för att sparas.
Så låt oss kika lite på vad vi gjorde:
Buse hade Buse-Uggs (dör) jag hittat på Country Dreams och som han tvunget skulle ha på sig trots att det var jätte-jättevarmt. Så där spatserade han runt i sina hängslen och sina Uggs med räven under ena armen och gjorde mig knäsvag av kärlek.
Hur kan man ens skapa något så vackert?!
För mig är det oförklarligt.
Vi åt kakor…
Och hälsade på mopsen Anders…
Och busade tills det kiknade i bröstet.
Det är det bästa buset av dom alla.
Och så öppnades det paket…
Och utforskades. Och så skaffades det nya vänner i form av en sjömansklänningsbeklädd flicka vid namn Lea.
Leo och Lea, liksom.
Det säger ju sig själv.
Jo. Anders hade en central plats på kalaset, han också.
Såklart.
Och så hade Nelly en lång tunnel i tyg som var typ årets roligaste grej. Buse var i extas; kröp fram och tillbaka i den där tunneln, ropade in i den och la sig ovanpå och skrattade så han tjöt. Är det fest så är det fest, liksom, det är nåt som Busen förstår.
Så där satt vi ute i gräset vid uppdukade långbord i någon timme och åt kakor och grattade Nelly och njöt av att solen var framme och att barnen var så lyckliga och att Nely alldeles strax skulle vara ett år äldre men samtidigt snyggare än nånsin.
Kalas-söndag. Något av det bästa som finns.
