emma2 Comments

Att ha ett sommarspöke.

Flickorna

 

Hundarna var i vanlig ordning lika glada som vi över att återse Drömmen.

Haggis tog fem varv runt tomten med sån entusiasm att marken skakade, Prosten bestämde sig för att tugga på honungsrosen och fastnade (inte den smartaste hunden, nej) och Spöket höll sig undan, lite som tjuren Fredinand, och luktade på blommorna.

Hon är smartare, hon. När Haggis är i x2000-läge vet hon att det är bäst att hålla sig undan.

 

 

 

Och så förflöt vår helg.

Jag plockade ogräs efter ogräs, pojkarna lekte, solen hettade, gräsmattan fixades och hundarna njöt i fulla drag, precis som vi gjorde. Visst var det massor av tungt jobb som behövde göras men vi hann leva också, och för första gången sen den där dagen i mars när vi skickades hem för att arbeta hemifrån kändes världen nästan som vanligt igen. Jag glömde bort för en liten stund.

Den ljuvaste glömska man kan tänka sig.

emma3 Comments

Att ha återvänt!

Drömmen

 

Och så kom vi till Drömmen!

Äntligen var det dags. I fredags rullade vi in på uppfarten, ungefär 6 veckor senare än någon annan säsong, och jag höll på att smälla av när jag såg trädgården. I vanliga fall är vi ju här bra mycket tidigare som sagt och tar tag i trädgårdsgörat lite i taget, men nu kom vi hit så himla sent och hela Drömmen såg ut som en ödegård mer eller mindre – det var ogräs över hela uppfarten, gräs så högt att det behövs en lie och rosor som tungt hängde från husväggen.

Gjorde nästan ont att se vårt älskade hus så eftersatt, men vad ska man göra? Corona är Corona och inte förrän nu var det ok att åka, så vi har ju inte direkt haft något val.

 

 

Haha ja, lite att göra kan man säga.

Så, vad gör man? Det var bara att sätta en podd i öronen, stretcha lite och sen ge sig i kast med en helg bestående av att plocka ogräs och tämja en gräsmatta och binda upp rosor. Grusplanen var en jäkla fight kan jag säga – den är ju täckt med markväv och annat under gruset men man får räkna med ogräs ändå eftersom det faller ner uppifrån. Fördelen är att det inte sitter hårt iallafall, så det dras lätt upp. Men sisådär tre timmar tog det, och min rygg var inte särskilt glad över sysselsättningen.

 

 

Och klätterrosorna var tunga och lite torra och behöver definitivt gödslas.

Så vi är här! Hela den här helgen. Och rensar och plockar och binder upp och städar ut mössen och sliter, och idag på helgens sista dag ser Drömmen ut nästan som den ska igen. Hade gärna planterat mer men eftersom jag inte kan vara här under arbetsveckorna på grund av för stökigt wifi får det vänta tills jag har en lösning, så att jag kan vattna allt också.

Men tänk ändå; vi fick äntligen komma hit. Det är det enda som räknas.

I annonssamarbete med ZCOOLY

emma1 Comment

Att kunna lära spela sig till lärande.

Annons

 

Där sitter Leo ute i trädgården och lär sig saker!

Ja, som vanligt tycker han mest att det han gör är att spela ett kul spel – men eftersom det är Zcooly så lär han sig matematik samtidigt, utan att knappt vara medveten om det. Win-win, alltså.

Har ni testat Zcooly ännu, ni som laddat ner det till era barn? Jag kan inte tänka mig en bättre skärmsysselsättning; jag och mannen tycker det är perfekt att Leo kan varva några av sina mindre lärande spel med ett där vi är 100% trygga med att han lär sig något och att det inte bara är ”blaj” ni vet.

 

 

Som jag berättat i tidigare inlägg är alltså Zcooly en app med lärande spel, utvecklad av pedagoger och till för barn mellan 5-12 år. Zcooly består av 10 olika spel och är uppbyggd som en ö, där varje plats på ön är ett eget spel där barnet lär sig olika saker inom matematik (inklusive klockan, vilket jag tycker är extra bra – jag var själv alldeles för gammal när jag lärde mig klockan, huh).

Spelen följer läroplanen och är anpassat efter varje årskurs så appen passar alla oavsett ålder eller svårighetsgrad och det allra bästa är att spelet instruerar både med ljud och med text så kan barnet inte läsa ännu så kan man lyssna istället och veta precis vad han eller hon ska göra – du som förälder behöver alltså inte sitta och läsa instruktioner till ditt barn.

 

 

Nu är han i Affären 2 där han tränar på subtraktion och får lösa olika uppgifter; stå i kassan till exempel. Det tröttnar han aldrig på, folk kommer fram och vill köpa de mest märkliga saker. Ett scenario i spelet kan vara att en kund vill köpa en näsa och näsan kostar 4 kronor, kunden lägger fram 95 kr och sen är det då upp till barnet att räkna ut hur mycket han ska ge tillbaka.

 

 

På föräldrasidan kan jag följa Leos framsteg och se vilka märken han har klarat hittills, och vad han har tränat på samt vad som finns kvar på den nivån han är på nu.

 

Vill du också ha lite mer meningsfull skärmtid där hemma? Testa Zcooly kostnadsfritt i en månad! Och ni som redan har laddat ner det, glöm inte att testa spelet och se vad ert barn tycker. Det är S Å enkelt och roligt och Leo har verkligen snabbt fått Zcooly som en slags favorit bland spelen.

För att prova Zcooly i en månad utan kostnad klickar ni HÄR och anger koden attvaranagonsfru så är ni snabbt igång och spelar (koden är automatiskt dragen om ni klickar på länken).

Ett perfekt komplement att ha i paddan!

I reklamsamarbete med Zcooly

emma1 Comment

Att ha renbäddat!

Sovrum

 

Tvätta är en av de hushållssysslor som jag tycker är mest okej faktiskt?

Kanske för att man faktiskt kan göra något annat under tiden. Jag har väldigt svårt för att vara låst sådär, till exemepl så tycker jag att göra naglarna är något av det mest tidskrävande som finns? Jag gör ju det, men varje gång jag sitter där i stolen och försöker slappna av medan någon filar och pillar så är jag så rastlös och önskar hett att det vore möjligt att bara lämna sina händer där, gå och göra något annat och sen komma tillbaka och hämta upp dom när de är klara.

Tvätta är litegrann som att kunna lämna sina händer på salongen; man stoppar in, går ifrån och hämtar upp när det är färdigt.

(Att vika och sortera efter en tvätt däremot? HerreGUD vad tråkigt).

 

 

Sängkläder är så skönt att ta fram nytvättade!

När de är mjuka och doftar lite lavendel och hela sängen känns sådär len och fräsch. Har man en Haggis hemma dock så får man inte njuta av den där alldeles nypålagda, ordnade känslan så länge – hon är där på en sekund och kliver upp, trampar runt, och lägger sig sen utan att skämmas rakt över alla kuddar jag just fluffat och puffat och ställt upp för att se inbjudande ut. Jaha. That’s life.

Men ändå!

Nytvättade lakan. Bästa.

emma9 Comments

Att ha en liten, stor kärlek.

Noah

 

Alltså, detta LILLA KNYTTE!

Jag får inte nog av pojkpussar och pojkkramar! Jag vet att det kommer försvinna en period, i det där mellanlandet mellan lite för stor och stor nog att göra det igen, så jag njuter så mycket jag bara kan av att jag har två killar som än så länge faktiskt vill hänga med mamma. Inte för att de måste längre, inte för att de är beroende av det för att överleva på det sätt som när de var bebisar, utan för att de v i l l. Det är den häftigaste känslan i världen tror jag? Att de har valet, och väljer.

Men med att växa upp kommer ju andra saker också, såklart.

Som att somrarna krymper. Tidigare har ju våra somrar kunnat pågår från slutet av april till i augusti. Först med Leo när han var liten och utan skolplikt, sen med Noah. Det har liksom varit jag och Noah som sagt äh nu skiter vi i det och kört till Småland och bosatt oss där så länge vi bara ville, eftersom vi varken haft skolplikt eller tider att passa. Med mig som anställd igen krymper såklart tidsmöjligheten och med Noah som snart går in i skolplikt så kommer det fönstret inte finnas länge till. Jag har ju sex veckor semester som jag tänkte använda för just detta även i år om möjligheten finns, men det blir på något vis den sista säsongen? Och det är en sorg i det också, ungefär på samma sätt som det är en sorg när barnet börjar på förskolan eller när de börjar sova borta hos vänner, vara iväg på äventyr och för eller senare flytta ut. Men så är det ju. De utvecklas. Det enda vi kan göra är att försöka hänga med.

Så jag försöka vila i ett än så länge och inte tänka för mycket på sen. Än så länge har jag två pojkar som vill och väljer, än så länge är de våra.

Sen får vi ta sen, på nåt vis.