Two Oceans undrade om jag ville arrangera en vinprovning för mina vänner med deras tre (tydligen extremt sockersnåla) viner och det var klart jag ville. Vem vill inte ha en chans att umgås under uppstyrda former? Och en kväll med tjejerna tackar jag helt enkelt inte nej till.

Så förra måndagen kom dom; Nelly, Banditen, Fru Sederblad och Annika, i samlad trupp med händerna fulla av mat och presenter. De är världens bästa. Jag säger bara det.

 

 

 

 

 

 

Banditen (som alltid kommer med de mest genomtänkta presenterna som alltid får mig att börja gråta) hade skaffat Buse en egen smultrunplanta att ”nattna”, och det gjorde mig så rörd att jag fick svälja hårt. Hon hade dessutom gjort hål i bottnen på den så att han kunde nattna för glatta livet utan att den dog. Som om det inte var nog hade hon med sig nya badgrodor, såpbubblor, en mjuk boll och till mig den vackraste klänning jag kunde tänka mig. Älskade Bandit.

Fru Sederblad kom med ost och ingredienser till den somrigaste sallad jag smakat – det var jordgubbar och körsbärstomater och rädisor och champinjoner och balmsamvinäger i en ljuvlig blandning och medan hon fixade i köket dukade vi andra bordet och gestikulerade mot varann. Och så spelade vi musik och kände oss som i en reklamfilm (måste slå ett slag för Sony BTX300 som några av er undrat över; fantastisk vid såna här tillfällen eftersom den inte har sladd och kan spela Spotify via bluetooth från telefonen) och raljerade över Banditens ofrivilliga bloggpaus. Och så synade vi vinet ingående såklart.

Vi skulle testa Two Oceans Shiraz Rosé (6460), Cabarnet Sauvignon Merlot (5069) och Sauvignon Blanc Chenin Blanc (2027). Jo, jo. Inte illa. Och Fru Sederblad var mest pepp över den låga sockerhalten eftersom den kanske skulle innebära att hon eventuellt kunde smutta på ett glas utan att få migrän

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så började den trevligaste kväll jag haft på länge. Herregud vad jag skrattade.

Jag hade tagit fram papper och penna för att ingående skriva ner allas spontana reaktioner på vinerna och vara seriös och sådär, men vi hade helt enkelt så roligt att det liksom inte var lönt. Dock enades vi om att det vita vinet var lättdrucket, syrligt och passade utmärkt med kyckling (dock inte alls med jordgubbar). Rosévinet var ”sommar”, mjukt och funkade däremot hur bra som helst med jordgubbar. Picknickvin, sa Banditen och vi andra höll med. Annika tyckte att rosévinet var klart bäst, dock hade det för lite bubblor  för hennes smak (läs inga). Och det röda? Det var strålande till osten och helt klart min favorit. Jag gillar rödviner som är lite sträva mot tungan utan att för den sakens skull vara för stramt.

Och där satt vi ute i trädgården och vägrade gå in trots att kvällen blev kylig och myggen närgångna, och vi berättade för varann hur mycket vi tyckte om varann och mannen gick förbi då och då och skakade på huvudet och muttrade något om att han nog skulle måla flaggstången och då skrattade vi bara ännu mer, och återigen blev det så tydligt hur viktiga vänner är i mitt liv.

Så kom det sig alltså att jag hade vinprovning en måndag när sommaren nästan nyss kommit och rapsen redan blommat ut.

 

Detta inlägg var i samarbete med Two Oceans. Och så har jag testat taggningsfunktionen! Om ni för muspekaren över första bilden så ser ni hur det är tänkt att fungera.

//

 

 

Vilken helg det blev.

Cocktailparty och smyckeslansering (tänk att armbanden redan sålt slut!) och där emellan ett evigt kutande framför datorn med mail efter mail till de bästa människorna i välden som såg till att göra den här sidan möjlig, rent tekniskt. Som Peter på Problem, och världens bästa Niklas på Smelink. Jag kan bli så blödigt tacksamt av sånt där, av dedikation, när andra avsätter timmar av en helg för att ansvara för att det faktiskt fungerar så som det ska.

Och igår, som nästan uteslutande gick åt att vara nervös och ha telefonmöten och försöka prata med tjejerna om hur allt fungerar och göra listor på det som inte fungerar; bara för att sen kunna sitta lycklig på trappan på kvällen med ett glas skumpa och skåla för Elsa och känna hur hjärtat liksom spricker i bröstet av någon slags udda blandning av stolthet och sorg. Två så starka känslor på samma utrymme tar sin plats.

Så idag är jag trött. Trött, lite urlakad, men förbenat stolt. Och full av saknad efter den starkaste kvinnan i mitt liv.

Och hörni; tack. För allt.

 

 

 

 

Ser ni?

Det är lite som har förändrats här inne.

För nu är ni nämligen inne på en portal, och inte vilken portal som helst – utan vår. Min och Petras. Det är det här vi har arbetat med i så många månader, slitet för, svurit över. Så många timmars pillande och petande och funderande och huvudkliande. Och nu är den klar.

Eller nja.

Riktigt klar är den inte. Det finns buggar kvar som kommer lösa sig i veckan, små saker som vi upptäcker efter hand (som att kommentera med url, till exempel) och sånt som säkerligen kommer att komma till i listan på ”funkar inte” men den fungerar iallafall hjälpligt.

Här har vi iallafall skapat en plats som vi hoppas att ni ska tycka om. Det var så många som hörde av sig och ville att man skulle flytta hit eller dit men vi tänkte hela tiden varför gå till någon annan om man kan göra det själv?

Så då gjorde vi det.

Så nu är den klar, Elsas Entourage. Med oss nu i början har vi Fru Sederblad, Michelle, Valerie, Agnes och Inredningsfrun. Ni hittar dom i översta toppmenyn under ”Vi som bloggar här”. Där hittar ni också lite information om vem Elsa är och varför portalen är döpt efter just henne.

Så ha lite tålamod med oss nu här i början, om allting inte fungerar precis som det ska. Det kommer.

Och tänk! Vi gjorde det. Vi gjorde det, banne mig.

Och jag hoppas så att ni ska trivas.

 

 

 

Igår vankades det cocktailparty ute på Vindåkra!

Temat var ”från 50-talet till 2000-talet” så jag hade bestämt mig för att köra femtiotalsfrilla och 2000-talsklänning, bara för att. Tyvärr var Böddi fullbokad så jag släpade med mig Fru Sederblad till Emporia där en stackars tjej fick göra sitt bästa för att få till min spretande lugg i nån slags femtiotals-swirl medan jag satt och petade och kom med kreativa förslag i princip hela tiden.

Men hon tog det bra, det gjorde hon. Hade en ängels tålamod.

 

 

Ute på Vindåkra var festen i full gång.

Vackra Eva sjöng medan jazzgrabbarna spelade och lokalen var full av festklädda människor med cocktails stadigt i näven. Det här kommer att bli en bra kväll konstaterade Fru Sederblad och jag ganska omgående och nickade förtjust åt varann. Sen började vi mingla och fann oss snart i det trevligaste sällskap man kan tänka sig, och i en av de vackraste gårdsmiljöer som finns här ute.

 

 

Jamen ni ser ju;

allt var otroligt genomtänkt, allt från drinklista till musik och outfits.

Och det var häftigt att de hade i princip tömt mittendelen av butiken och stoppat in ett jazzband där, och att man kunde lulla runt med sin cocktail och titta på kläder och prova den där nya chinosmodellen från Please med Emilränder och ankarfodrat tyg och snicksnacka med män som hade clip-on-krås på skjortan.

Kunde inte bli mer lyckat.

 

 klänning//sheinside, skor//h&M, armband//de.FINe Emma Edition

 

Det är ju så vackert där ute!

Denna lilla skånelänga mitt ute på fälten, med den långa grusvägen som ett mörkt streck mot den gröna och med en himmel som känns högre än någonstans annars – och till det ljudet av musik som ligger som ett mjukt täcke i luften när det sipprar ut från de öppna dörrarna; sorlet från glada människor och skratten som kommer från tårna och når hela vägen ut.

Det är något visst med temafester, sommar och öppna landskap, så är det bara. Det sätter sig bakom bröstbenet och stannar kvar i dagar, som en slags värmefilt eller som ett minne man kommer på sig själv att fnissa åt dagen efter när man lagar köttfärssås och dammsuger hallen.

Sommar.