Sådärja. Nu sitter jag och Fru Sederblad på Winn och äter passionsfrukt och tittar ut över bussarna som kommer och går på gatan nedanför.

Umeå bjuder på strålande solsken och gnistrande snö och jag har dragit på mig garderobens absolut varmaste skor och ser fram emot dagen. Först blir det till att kolla köpe-håret hos Rapunzel, sen blir det ett möte, sen ska vi till butiken och sen är det Junkfood Delux minsann – och bara tanken på deras mögelostsås får mig att dregla. Nachos, minihamburgare, chicken wings… Mhm. Ni fattar. Sen har Ida hintat om att vi gärna fick svänga förbi henne och köra skoter, men då såg Fru Sederblad väldigt kall ut och sa att sånt där gör hon minsann inte för nu ska det vara vår, så vi får väl se hur det blir med det där. Att se Sederbladskan råka gasa för hårt på en skoter måste ju annars vara årets höjdpunkt.

Som vanligt ser ni väl lite mer av mig inne på Instagram idag (@attvaranagonsfru och @frusederblad), och för er som bor i närheten kan ni komma in i butiken och dra lite i mina extensions på plats från klockan 13:00.

Måndag i Umeå, alltså. Heja heja!

 

 

 

Jo, vi fick ju besök igen!

Det var Robban och Mauro från Mat med Vänner som plingade på i sina lackskor och stegade in och förgyllde kvällen. De där killarna alltså, jag säger det – som manliga versioner av oss. Visst är det härligt när man träffar såna man bara vill ha med på det mesta man gör?

Det är en ynnest med nya bekantskaper, det är det.

 

 

Och så kom älskade Nelly med andan i halsen.

Hennes tåg var 20 minuter sent och dessutom fullt av män med skägg som ville prata med henne när hon inte riktigt hann, och det förstår ju vem som helst att det kan man blir lite stressad av. Men efter att ha fått ett glas bubbel i handen och fått prata ut litegrann så hittade hon zen igen och var redo för middag.

 

 

Jamen där står vi ju allihop på ett mycket bröllopsliknande kort!

Av kortet att döma kommer Marie och Robban bli mycket lyckliga med varann, det får man ju säga. Men iallafall; vi samlades i matsalen tillsammans med alla andra gäster och fick se Marcus Samuelsson på TV och lyssna på invigningstal och skåla i luften och mingla runt med en massa tjusiga människor innan det var dags för att hitta oss ett gemensamt bord och provsmaka menyn från en buffé.

 

 

Om det var gott? Det kan ni tro att det var!

Vi mumsade snittar och ost och små dumplings och underbart bröd och gud vet vad. Och två efterrätter! Om man serverar två efterrätter ha man fattat grejen tycker jag. Och där satt vi sen  vår egna lilla värld och åt plock och smuttade vin och njöt efterrätter och ställde frågor till varann och skrattade och skakade på huvudet och sa ni är inte kloka och skrattade lite till. Vi kunde inte ha haft det bättre; där fanns ju både mat och vänner och bra musik och söta servitörer.

 

 

Och sen?

Tja, sen var kvällen nästan slut. Marie hittade sig en paljettbeklädd kompis, Robban fräste av näshåret med hjälp av bordsljuset och Mauro skulle lära mig dansa som Shakira. Ser ju mycket stiligt ut tycker jag. Nästan så att Let’s Dance borde kasta sig på telefonerna och skrika ”de där två ska vi ha!” så att jag och Mauro sen kan sitta hos Malou och hålla hand och prata ut om nittiotalet och sådär.

Ja.

Och sen slutade kvällen.

 

 

Kan man väl säga.

 

 

 

 

Jo. Torsdagen var det ja.

Festligheterna började med att jag mötte upp Banditen hos Böddi. Hon skulle göra en makeover och enligt Böddi behövde jag fräscha till mig själv lite också. Han är underbar på det sättet; ibland skickar han sms och skriver now you have to come och då vet man att han har sett nån bild på bloggen där jag inte är presentabel och då måste jag komma in och ordna upp det hela. Så tar han en slinga av mitt hår och lyfter den och säger I cant put my name on this och skakar på huvudet och klickar med tungan. Hysteriskt.

 

 

Banditen? Hon blev vrålsnygg. Kolla bara.

Fick en ny färg och lite lugg och voilá! Fräsch så man baxnar.

Och sen kom Fru Sederblad i rallybilen och hämtade upp oss i stan för att styra kosan mot Clarion Grand, och vi klämde in oss och fnissade hela vägen och pratade barndomsvänner, bananer och nederländare i rondeller. Mina tjejer, alltså.

 

 

Väl framme på hotellet hade Cecilia fixat ett rum åt oss där vi kunde byta om innan partyt. Så himla gulligt gjort, och vi intog rummet genom att placera ut våra saker precis överallt och tjattra högljutt och vänta på att det skulle knacka på dörren. Vi väntade nämligen på den här kvinnan:

 

 

Bästaste Ebba, som är agent för Zetterbergs och LilyAndRose och typ en av de roligaste fruntimmer jag lärt känna. Hon skriver statusuppdateringar på Facebook som Nu fick jag plötsligt ASont i min högra lilltå på motorvägen i 120. Testat att köra med vänstern ett tag o lirka ur högern ur skon. Gick sådär. Det är jobbigt nu. och så har hon intensiv blick och älskar tingeltangel. Hon hade med sig en hel provkollektionsställning med Zetterbergklänningar åt oss att låna under kvällen. Förstår ni?! Snacka om att få känna sig som nån form av filmstjärna. Jag blev helt rusig och vi diskuterade om jag inte bara skulle gå rockstjärnebananas och kasta ut TV:n från fönstret och kleta saker på tapeterna och dra en flaska whiskey och så.

Naturligtvis sansade vi oss, tillslut. En aning.

 

 

Så vi slet som djur i det där klänningarna och gastade åt varann jag döööööör så fin! och lyckades tillslut hitta varsin som vi bara älskade. Fru Sederblad fick tag i en aprikosfärgad, ljuvlig skapelse som satt som en smäck mot hennes hudfärg, Banditen frasade runt i lager av ljuvlig siden och jag själv fick tag på en svart liten sak med fransk spets som naturligtvis var det dyraste i kollektionen. Snacka om att man var nervig under kvällen att nån skulle få nån form av fläpp och komma fram och dra ett glas rödvin över mig eller nåt. Hu.

Och just det! Där ser ni mitt hår också! Jag fick en rysk spionlugg som får mig att känna mig som nån slags livsfarlig assassinator, och med det franska spetsfodralet kunde jag verkligen gå in i rollen.

 

 

 

Där ser ni dom allihop. Vackra, vackra kvinnor!

Och om ni undrar vad Banditen gör på gatan så impregnerar hon sina nyinköpta pumps eftersom butiksbiträdet spände blicken i henne och sa att det var nödvändigt. Inga konstigheter.

 

 

Sen knackade det på dörren igen!

Det var Marie, det småländska lilla yrvädret och agent för Circle of Trust, som kom farande. Hon tvärstannade i dörröppningen och sa jaohao… jao tänkte hao jeins?

Nä. Det blev såklart inget med det. Varför ska man ha jeans om man har möjlighet att Zetterbergklänning liksom, så hon blev snabbt avstrippad och iklädd ett helt fantastiskt guldfodral med korsad rygg. Jag dör så vacker den var.

 

 

Och sen knackade det på dörren igen –

men fortsättningen tar vi sen, för nu har jag kramp i fingrarna och måste gå och gräva i garderoben för idag flyger jag till Stockholm några timmar för att fota ett bröllop och sen hem igen. Hur spännande ska inte det bli?! Jag är tokig i bröllop.

Men ja. Det var iallafall en start på vår Kitchen & Table-kväll.

Är så glad att ni vill vara med här på ett hörn.

 

 

 

Jamen lägg ägg! Jag ska ju till Umeå på måndag!

Ibland händer det så mycket i skallen att jag glömmer bort såna små detaljer som att det ska bli åka av i Norrland på måndag minsann och att jag ju längtar efter det hur mycket som helst.

Som ni vet har ju jag och Evelina liksom fastnat för varann och blivit kompisar och kommit på att det är fantastiskt trevligt när vi gör saker tillsammans – vi klickar både yrkesrelaterat och privat. Älskar när det händer. Men iallafall; så när hon frågade om jag inte kunde komma upp och vara med under Zetterberg-eventet de ska ha på måndag så var det ju ingen tvekan. Perfekt tillfälle att fixa Rapunzelhåret, jobba av lite på Umeåkontoret, hänga i butiken, krama Linnea, krama Ida, ha något möte och förhoppningsvis få träffa nån av er.

Och så har jag ju Fru Sederblad med mig den här gången också! Världens bästa resesällskap, och den enda kvinnan jag vet som kräkts på varenda ställe vi besöker. Ja. Och så Zetterbergklänningar! Maj gadd. Evelina, Fru Sederblad, vackraste klänningarna i världen och utsikten av att få äta Junkfood Deluxe på Allstars gjorde ju sammantaget att det var självklart att jag skulle tacka ja.

Så. På måndag finns vi alltså på plats på Creative Lounge på Västra Norrlandsgatan 15 C mellan klockan 14-18. (Efter klockan 18 är vi garanterat på Allstars och trycker i oss nachos – iallafall om jag får bestämma). Det är jag, Sederbladskan, Evelina och Linnea som är på plats, och så Ebba som ni kommer få stifta bekantskap med så snart jag hunnit få ihop ett inlägg om hur tusan det egentligen var på den där Pre Openingen igår.

Gör oss sällskap, vetja! Bästa ni.

 

 

 

 

 

Och så blev det fredag!

En disig, dimmig fredag med blått ljus och soluppgång över åkrarna och en Buse som säger Mmmmamma och är sov-varm i min famn. Underbart
.

Kvällen igår var hur bra som helst, men det får jag berätta mer om sen – för jag har inte ens hunnit tanka över bilderna från kameran och börjar jobba om lite mer än en timme. Nu får jag koncentrera mig på frukostätande lockhårig, två flickorna och en Buse som ska till dagis, ett jag som ska se någotsånär renpresentabel ut och en sko som tydligen är mystiskt försvunnen nånstans i Lutande Huset.

Japp, det är vardag. De bästa av dagar.