Jamen – det är ju så oerhört skönt! Värmen.

Eller värmen och värmen – det är sex plusgrader – men ändå. Det värmer det vinterfrusna och ger energi och man kan fylla kvällarna med att dra på sig slaskläder och vandra längs åkrarna och peka ut kaniner för Busen. Det är något jag inte kan tröttna på.

Och idag? Idag är det galej! Jag ska till pre opening av Kitchen&Table på Grand i Helsingborg tillsammans med Nelly, Fru Sederblad, Banditen, Ebba, Marie och Fuffe. Vi ska få provsmaka menyer och ha på oss tjusiga kläder och fnittra över borden och krama Fuffe tills det knakar i ryggmärgen. Vilken torsdag, liksom. Men innan dess ska jag in till stan och göra ett jobb för Interflora, ha lite möten och hålla Banditens hand när hon sitter hos Böddi för någon slags försiktig makeover.

Så om jag är laddad? Det må ni tro att jag är.

Nu rycker vi den här torsdagen i svansen, minsann!

 

 

halsduk//hunkydory, pojkvänskavaj//sheinside, jeans//circleoftrust (zoe), skor//primeboots

 

Igår var det premiär. Grillpremiär.

Kan det vara så att våren faktisk är på väg nu?

Gräset är brungrönt och fläckigt och snön ligger fortfarande envist kvar på sina ställen som en hård, krispig skorpa – men det är plusgrader när jag är på jobbet och solen har bländat mig varje dag när jag är på väg till macken för att köpa lunch, och jag kan lämna de knallorangea vantarna i väskan utan att fingrarna blir stela av köld. Och kolla Tant! Hon har minst sagt vind i pälsen, men är glad ändå.

Är inte den bästa av årstider? Jag tror bannemig jag tycker det. Det är så mycket förväntan, så mycket hoppfullhet i luften – hela våren känns som en enda hel inandning som för att fylla lungorna innan man dyker. Det är fåglar man inte märkt av att man saknat förrän de börjat sjunga igen, det är torr asfalt och låg sol och frasandet av min jacka mot Nellys när vi går till gymmet på lunchrasten för att skratta oss igenom varenda träningsmaskin de har där inne utan att få så mycket annat vettigt gjort. Det är dammet mellan golvspringorna där hemma man kunnat blunda för en hel vinter; det är nya vänner man delar skrivbord med och sporrar till galenskaper, det är mail till ridskolan för att försöka hitta en tid och ta upp där man slutade när man blev gravid, det är sms med vd:ar på skoter – såna man kommer skapa stordåd tillsammans med och det är glansiga djungelbyxor med pressveck som får komma fram ur garderoben och användas.

Ja.

Livet pågår, börjar, finns nu.

Och jäklar vad jag ska njuta av det.

 

 

kofta/du&jag, byxor/maisonscotch (från förra sommaren), rosa blus/sheinside, skor/uggs

 

Ja det var ju påsk i helgen, och sånt ska ju firas.

Så vi var hembjudna till svärföräldrarna för middag och bubbel och snicksnack och annat som hör till; och tja, såhär såg jag ut. Jag hade ju ryggskott och klämde ner mig i grenhängare och det något udda valet av skor eftersom det var det enda jag kunde få på mig utan hjälp. Så kan det gå ibland.

 

 

Busen var däremot tjusig i flugan han fick av Minimini när han fyllde ett! Så tjusig att mammahjärtat dog litegrann när han kontrollerade det hela omsorgsfullt i hallspegeln. Hur söt får man lov att vara egentligen?

Olovligt söt, tydligen.

 

 

Hemma hos svärföräldrarna var det livat!

Busen fick påskägg med kläder i, kusin var där och kräktes överallt, vi fick bubbel i glasen och trots att det snöade var det påsk-känsla. Och vi kom med påskägg vi också; en Kubusbowl från by lassen som svärföräldrarna mycket förtjust konstaterade matchade deras fåtöljer – så nu ligger vi nog på plus, tror jag. Och så åt vi mängder av mat (sill – hur gott?!) och fotade lillkusin och var förundrade över hur mycket en buse växer från 3 månader till ettochetthalvt år – man hänger verkligen inte med. Särskilt inte när man har en tremånadersbebis att jämföra med.

Ja. Och sen åkte vi hem och placerade mig i soffan och gav mig Dumle, och sen var påsken slut för det här året.

En alldeles lagom påskafton, om ni frågar mig.

 

 

 

Och så blev det måndag!

Och hur märkligt känns det inte att vara ledig, då?! Vansinnigt märkligt. Fast inte ett dugg mindre skönt för det – vi hasar runt här hemma i våra duntossor och med håret som nån slags kreativt kaos på skallen och funderar på vad vi ska göra med en måndag som den här.

Förmodligen blir det promenad eftersom det är strålande vårsol och eftersom min rygg äntligen släppt taget, och sen väntar långlunch med mannens lasagne och bara tanken på den får det att vattnas i munnen. Och sen blir det nog inte så mycket mer än ännu mer hasande och är vi verkligen lediga? och uppladdning inför morgondagens rivstart – det blir en intensiv arbetsvecka, så som det tenderar att alltid bli efter ledighet.

Måndag, ledig, sol och rät i ryggen.

Jag klagar inte.