silveraskar/modesto

 

Och så var man hemma igen.

Bland leksaker på golvet, lite högar med smutstvätt och den svaga doften av Voluspa i vardagsrummet. När vi kom hem inatt hade mannen kopplat in kupévärmaren till bilen och satt den på timer så att den skulle vara varm åt mig i morse, värmedynan var ställd på ettan och på kudden låg en hälsning med bläck på skrynkligt papper – och det är vid såna tillfällen jag skulle kunna sätta mig på golvet och lipa av den där bottenlösa tacksamheten som kommer från tryggheten av att vara älskad. Vardagstryggheten, det välkända, det där med att ha någon man kan utan och innan.

Och nu börjar en ny vecka med töväder och dimma över åkrarna och jag har en kamera full med bilder som ska redigeras så fort tiden räcker till – men först är det jobb och möten och lite struktur som gäller innan jag får komma hem igen till pojklockar, Voluspa och kaoset i form av en öppen resväska lämnad mitt på köksgolvet av trötthet.

 

 

byxor/asos, blus/esterelenora, skärp/zara, clutch/malenebirger, ringar/pusmataaha, skor/lundbergs

 

I fredags var vi på modemässan i Köpenhamn för att titta på vackra saker och lyfta galgar och känna oss väldigt fashion! Jag tänkte att om det är nån gång man ska testa något nytt så är det väl på en modemässa så jag var modig och gick all in med ett par galet höga, vida brallor i sjuttiotalsmodell som fick mig att litegrann se ut som en styltgångare – men jag gillade det. Och Rapunzelhår! Herregud vad roligt det är med Rapunzelhår! Jag fick ju clip-on:s av dom när jag gick den där runwaygrejen i Umeå förra året – och nu borstade jag ut det och satte i det i håret igen för första gången sen dess. Jag är hooked.

 

 

Efter att ha kört ganska mycket vilse hittade vi tillslut mässområdet och kunde konstatera att den personen som lagt ett ton bark framför ingången nog inte riktigt tänkt till (det där med bark och klackar, liksom) men efter lite plöjande var vi inne och kunde börja gå runt med stora ögon och armbåga varann i sidan och säga titta där!

Man blir ju sjuk så mycket fint där var! Några favoriter? Absolut!

 

 

Inne hos Styleicon fastnade jag, Fru Sederblad, Nelly och Tindy med varsitt glas bubbel och pratade med Marie (som har Circle of Trust) och hennes goa kollegor. Där fanns hur mycket fint som helst – som Ldir-skorna med lågt skaft, Lauren Moshi-tröjor, fantastiska ringar från b.loved och roliga väskor från fab. Dessutom fick jag syn på de chinos som kommer vår och blev helt hooked! Säger bara solblekt aprikosrosa, mhm.

 

 

Sen tog vi en taxi till Jaymjays showroom inne vid Nytorvet och där frossade vi i galna kreationer från Karl Lagerfeld och Balmain och Missoni. Där fastnade jag för de UGG-liknande skorna från Mou som hade schyssta garndetaljer och såg ut att vara såna man kan gå i en mil om det skulle behövas. Och just det! Mina ringar har jag fått lite frågor om. De är alla (utom den blå som är en syster p) från märket Pushmataaha och jag är helt tokig i dom! De är bara prover som jag fått utav en vän av mig som är agent, men de säljs tyvärr inte i Sverige ännu. Men snart, kanske.

Men iallafall; sen! Sen hittade vi drömrummet!

 

 

Red Valentino.

Jag. Dör.

Där fanns så mycket vackert att jag nästan fick svindel – vi stod alla och bara skakade på huvudet, det var nästan löjligt. Där fanns verkligen något för alla. Tindy fick med drömsk blick tag i en kappa i puderrosa med rosettknäppning, Nelly föll för en tylldröm i SATC-stil, jag hittade den där jackan och var beredd att argumentera med en helsikes massa vakter för att få ta med den hem – och skorna! Ser ni skorna?!

Åh.

 

 

Efter att ha fått se Red Valentiono gick vi motvilligt därifrån för att äta en gigantisk lunch. Jag lyckades sätta fyr på delar av restaurangen, Tindy lärde sig vad groddar är för något och Nelly fick en sallad i storlek hink att sitta böjd över och försöka skyffla in medan snön börjat falla utanför.

De där tre, alltså. Har det så jäkla roligt i deras sällskap.

 

 

Sen – tillbaka till mässan igen!

(Ungefär här inser Tindy att hon har glömt sin telefon hemma – hysterin som utbryter är fantastisk). Men iallafall. Tillbaka till mässan där jag fastnade för i princip hela sortimentet inne hos Magali Pascal (framförallt en klänning är sådär att man blir lite tokig), ville skaffa butik och köpa in halva Stylesnob och tvärnitade framför de statement necklaces som fanns inne hos Ester Elenora.

Och sen var det dags för ChillNorway!

 

 

Där träffade vi Thomas, provade den underbara höstkollektionen och satt länge och bara snackade strunt. Ni kommer ju att få se mer av vad som kommer från CN efter fotograferingen idag – och det finns en himla massa åhjissesvadfin ska ni veta.

Och sen packade vi in oss i bilen och åkte hem igen; fotömma och färdigskrattade och alldeles snurriga av intryck.

 

 

halsduk/hunky, tröja/lauren moshi (gåva) och byxor/mango

 

Vilken modemässa det var igår!

Herregud. Man vart helt snurrig i huvudet när man kom hem. Men det får jag berätta om lite senare för nu är jag i Oslo minsann och har checkat in med Nelly på Scandic Vulkan och ska alldeles strax ner på bloggeventet som Prinsessan fixat – och jag har inte ens fattat att jag är här. Imorgon ska jag fotografera för ChillNorway och det är såklart overkligt i sig, men bara det att vara i Oslo känns helskumt. Som om jag inte fattade att jag reste i morse. Och huxflux igår kom vi på att äsch, Nelly ska jag ta med såklart! så nu har vi haft världens bästa tillsammanstid på resan hit och det är så obeskrivligt roligt att ha henne med.

Men sen, när jag kommer hem, ska jag bannemig stanna hemma ett låååångt tag. Det känns i själen och hjärtat och i hemmakroppen att vara på annan plats, jag är så hemmabunden i mig själv. Fast – fotografera chillnorway!

Ja. Roligt är bara förnamnet.

 

 

 

När jag var uppe i Umeå blev jag fotad av Edel Photo – han som gör till exempel Evelinas bilder till butiken. Det var morgonen efter galan, okristligt tidigt, och bara 45 minuter innan min taxi skulle köra mig till flyget; men fotas det skulle jag minsann, det hade jag ju lovat.

Så, så fick det bli.

 

 

Så vi pyntade upp mig med lite grejer och satte igång.

Blir man nånsin bekväm med det där? Att bli fotograferad? Jag vet inte riktigt det, trots att jag efter två års bloggande borde fått in knycket så att säga. Men det är skillnad; att fota sig själv eller att bli fotad.

Men han var superduktig. Verkligen. En sån som får en att skratta av sig nervositeten och acceptera läget och sen stå fnissande i 45 minuter i en fotostudio med lite av gårdagens smink fortfarande kvar i fejjan. Det går liksom bara inte att vara stiff och nervös med honom (kolla bara här så kommer ni förstå vad jag menar, ha ha älskar’t).

Men nu ska jag slänga på mig kavajen, ta en energidryck ur kylen och bege mig till modemässan i Köpenhamn med de bästa kvinnorna i världen. Vi ska göra mässan, träffa lite klädmärken, gå på pressvisningar och få känna oss allmänt dunderfancy och daaarling! och Wintour-aktiga och sådär.

Ses på Instagram (attvaranagonsfru)! Hoppas kunna visa mycket vackert som kommer.

 

 

Buse är fortfarande sjuk.

Som en liten kamin sover han på mitt bröst; allt är varmt på honom – fotsulor, knän, fladdrande ögonlock, och jag kan inte göra mer än att sjunga en elefant balanserade och stryka han lockar ur pannan och vagga honom fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Han som alltid vill sova i sin egen säng annars har inatt legat mellan oss, bara en hand bort, för att snabbt kunna bli svalkad på pannan när han vaknar upp.

Puffe.

 

 

Så vi har hemmavab idag, har intagit soffan med mjuka Beach House-lakan och duntäcken och de fluffigaste kuddar vi kunnat hitta – soffan är en salig röra av salukitassar, febersnarkningar och mammasjuk undertecknad som har håret i svajig tofs mitt på huvudet och försöker känna efter om busebacillerna börjat komma krypande även till mig. Men nej, än så länge ingenting. Phju.

Så detta gör vi här hemma idag. Sjunger en elefant balanserade, klappar feberpanna och är marshmallowmjuka i hjärtat.