Det är 13,5 minus ute idag.

Trettonkommafem minus! Förstår ni hur kallt det är? Det är så kallt att Tooka tvärvägrar gå ut, att kupévärmaren inte biter vilket gör bilen till en ut-och-invänd iglooo och att man inte kan låta bli att tänka på de där dramatiska raderna man läste i skolan för längesen – de om att det var så kallt att fåglar föll döda från himlen. (Ja ja, tänk på att jag bor i Skåne).

På väg till jobbet vaggar folk som pingviner i sina ytterkläder med tumvantarna som vingspetsar och jag sitter på tåget och skriver på facebook att jag nog hellre vill åka till Tel Aviv och äta bröd, iallafall ett litet tag, tills det bara är en 6-7 minus igen och mina näshår växt ut efter att ha pulveriserats av morgonkylan och sådär.

Fast egentligen är det ju helt okej. För det innebär att vi kan göra den här onsdagen till en lördag, precis som igår, och duka upp allt det där jag köpte i fredags när jag handlade på tom mage (handla aldrig på tom mage) och jag införskaffade chips och godis lagom för att kunna förse en mellanstadieklass i tre veckor under lock down –

och sitta i soffan under varsin filt och försöka indoktrinera mannen i Big Love och vara tvugna att höja ljudet på tv:n eftersom att det krasar så mycket i huvudet när man tuggar.

Ja. Lördag på en onsdag. Vi gör så istället.

 

 

klänning/odd molly (tradera), jacka/tenson, skor/ugg, väska/cowboy bag

 

Ja, jag var ju inbjuden till Rosengången igår –

en smakresa på Rosengård där man fick vandra genom stadsdelen och in i små butiker och smaka på mat man kanske inte skulle testat på i vanliga fall. Det var Mia som bjudit in mig och jag var inte sen att tacka ja.

Vem vill missa en sån upplevelse, liksom.

 

 

Det här är Ghenwa; typ den vackraste lilla libanesiska jag träffat och en fantastisk talare. Hon är en av matambassdörerna i Kryddor från Rosengård och var en av guiderna för dagen, och det är alltid lika roligt att träffa på människor som inspirerar. Särskilt när de är runt 1,55 och gestikulerar hej vilt och är pigga som en ekorre i stegen.

 

 

 

 

 

 

Vi fick en rundvandring i Rosengård och besök i de små butikerna; de där lägenheterna sitter ihop med lokalen och där butiksägarna både arbetar och lever. Vi fick äta frukter med namn jag inte kan uttala, smaka på baklava och sörpla arabiskt kaffe, stå tätt tillsammans i en av butikerna och nyfiket kika medan en av deltagarna fick en hennatatuering på handens ovansida.

Som att vara utomlands litegrann, konstaterade jag. En miniresa på hemmaplan.

 

 

Snygga Mia var med och höll mig sällskap.

Vi gick med jackärmarna frasande mot varann och pratade om det där med familjer och rötter och vad som egentligen krävs för att man ska känna sig som hemma.

 

 

Och så träffade jag de här tre lirarna som var ett par riktigt sköna typer! Såna man vill åka på festival med och dricka Heineken vid nån spegelblank insjö och se fjärrskådande ut över talltoppar medan man mest hummar åt varann och säger jooodå. Ni fattar vad jag menar. De har också en blogg och den hittar ni här – kika in vetja! De är riktigt duktiga och det kan tänkas att jag redan har försökt få med dom på allehanda projekt i framtiden. Vi får väl se hur väl jag lyckades sälja in den kakan, så att säga.

Och sen var rundvandringen slut och jag och buse och man åkte till mannens syster för att hälsa på den minsta lilla kusin som blivit född och säga men herregud har han nånsin varit så liten?! och syfta på busen, och sen handla nom nom nom på Ica Maxi inför kvällens kollapsande i soffan.

Yes,yes. En söndag att vara glad i, helt enkelt.

 

 

 

Jag har ett projekt just nu som tar nästa all min lediga tid.

Det blir sådär i perioder; något kommer in som kräver all fokus och så jobbar jag intensivt med det i någon vecka eller några dagar och sen är det över och lugnare igen. Och just nu är jag alltså på sluttampen med ett sånt uppdrag och försvinner litegrann här hemma och sitter i ett soffhörn med datorn och mumlar för mig själv –

och då är det extra viktigt att komma tillbaka till verkligheten igen då och då. Ta egentid med mannen, komma ifrån, göra något bara tillsammans.

 

 

Så i fredags tog vi lunch tillsammans, bara vi.

Åkte till Vapiano, beställde snuskigt god pasta, satt ner i en timme och åt och pratade oväsentligheter innan vi gick vidare för att plundra Gottelisa och handla mat till kvällen. Underbart.

Och idag har det hunnit bli söndag och jag är inbjuden för att gå Rosengången, så kameran ligger på laddning medan frukosten dukas fram här hemma – ost trängs med ugnsvarmt bröd och apelsinjuice och Busen trampar runt med en sminkborste i näven och gastar där! och vevar med den som en dirigent. Och snart är projektet klart och jag kan fortsätta med sånt redan påbörjat, som Kronovalls nya hemsida, och i eftermiddag åker vi hela familjen till badhuset och plaskar i bassänger och doppar huvudet.

Jo. Det är precis såhär jag trivs.

 

 

 

Idag gick det inte att dra ut på det längre. Flickorna behövde badas, och det med besked.

Inte för att det är särskilt omständigt, absolut inte. Mannen får stå för lyftandet och släpandet och nerstoppandet i badkaret så den biten är helt okej. Och när de väl står där så står dom där resignerat och suckar tungt med betongtassar. Men jag drar mig ändå för det eftersom jag vet att det inte är särskilt populärt.

Om vi säger så.

 

 

Tant hon tycker väl att det är okej. Uthärdligt, liksom. Sånt man får ta ibland och helt enkelt bara acceptera när man är hund och luktar skokartong.

Men Tooka?

 

 

Ja ni ser ju.

Inte okej.

Inte ens lite på toppen okej, inte ens i närheten av acceptans eller förståelse. Tooka tycker att det är förnedring på högsta nivå, en skymf! något av det absolut äckligaste som finns och hon håller exakt samma min under hela proceduren, naglar fast mig med denna blick och viker inte en tum.

Hur. kan. du. göra. såhär?

Mot m-i-g?!

 

 

 

Jo.

Offerkoftan och Tooka går hand i hand.

 

 

Men nu är det iallafall gjort och flickorna luktar inte längre skokartong utan doftar lime och mynta (första gången jag prova La Brukets hundschampoo – det var fantastiskt bra! så det är ett hett tips om ni har hund, finns bland annat här) och ordningen är återställd i lutande huset.

För den här gången, alltså.