Sån superskön förmiddag jag haft! Jisses. Först få vara hemma och mysa lite med familjen och pynta upp sig för en dag på stan (tunikan kan vara chillnorways snyggaste nånsin, hittade den hos Nordljus till 50% – sånt jäkla kap!) vilket jag tycker är så himla skönt för själen. Det är ju liksom ingen idé att klä på sig riktiga kläder när man går hemma med bebis, de är ju fulla av köttfärs och snor och kräk på nolltid i vilket fall, så att få de där en eller två dagarna i veckan att få känna sig fin är viktigt. Iallafall för mig.

 

Väl inne i stan mötte jag upp Katarina, Emschen och Tindy inne på Factory för att gå bananas på deras superduper-rea. Annika var nog hemma och sov eller nåt, för hon kom inte förrän lite senare (*host*). Herreguuuud så mycket snyggt de har. Tindy köpte en klänning, kofta, tunikan på bilden och skor, Katarina hittade världens snyggaste omlottklänning som ni kan se på bilden nedan och jag föll som en fura för nån slags silkig, futuristisk grej som jag ser jävligt dyr ut i och som jag inte för mitt liv kan begripa hur den egentligen ska sitta. Ni får se sen. Och så provade jag en vansinnigt fulsnygg strudsfjädermojängsklänning från Valerie om jag önskar jag hade nån tillställning på gång som den skulle passa till – men icke.

 

Och sen gick tjejerna vidare medan jag sprang till Böddi och fick ännu lite ljusare hår och en trimning av luggen (det får ni också se sen – imorgon tror jag – hinner nog inte innan) och sen mötte jag upp dom igen där de satt på Lilla Torg och var dekadenta med hallondaiquiris; och där slog jag mig ner och fick en halvtimmes skratt innan det bar hemåt igen.

Och ikväll blir det meze, klackar och silkiga klänningar.
Älskar’t.

Idag är det äntligen lördag och Silkesapan står just nu upp med hjälp av soffbordet (man har hjärtat i halsgropen konstant nu för tiden – allt ska man ställa sig upp mot), flickorna ligger utslagna i soffan och mannen sitter sömnrufsig på golvet och gäspar i en kaffekopp. Jag ska in till stan nu på morgonen och gå i driv i butiker tillsammans med ett gäng härliga bloggkvinnor, sen blir det Böddi och sen hem igen innan kvällens middag. Det är alltid något speciellt med att träffa andra som också bloggar – man har en förståelse för varann (allt det där fotograferandet ni vet) och en förmåga att skratta åt mycket konstiga saker tillsammans.

Men nu ska jag in i duschen och spola av mig de sista resterna sömn, ta en stor skål fil med jordgubbar och göra mig själv någotsånär respektabel.

Ja. Heja, heja lördag.

Herregud – den här dagen har verkligen gått i ett! Mannen har jour till 22 ikväll så jag har varit ensam kapten för båten, mängder med saker som ska vara klara innan semestrarna har jag försökt avsluta och utanför har det regnat som om det inte funnits nån morgondag. Min allrafinaste Nelly har varit här i några timmar också och lekt med busen och läst om fjärilen Stella och sjungit blinka lilla stjärna och fått mig att skratta åt sina senaste eskapader och jag älskar henne så jag kan dö.

Och nu sover både Silkesapa och flickor och jag sitter med ett stort glas mineralvatten och pustar ut framför datorn och väntar spänt på att kanske, kanske få se de två första episoderna ur Big in Turkey. Jisses, alltså, ni kan ju tänka er fjärilsfladdret. Hur kommer det se ut, förstår man ironin, självdistansen, det som vi själva skrattat så vi gråter åt? Vi har ju gjort det här med humor eftersom det är det enda sättet att göra det. Jag skulle iallafall aldrig kunna åka ner dit och göra ett krispigt reseprogram, fullspäckat med historisk fakta, och leverera det med gravallvar och nån slags känsla av att jag är så himla grym på det där. Så stort allvar tar jag inte mig själv på. Men det vet ni ju.

Nu ska jag stänga ner datorn, känna efter hur trött jag egentligen är och kasta mig raklång i sängen för några episoder True Blood och en påse choklad. Mer än så kräver jag inte av mig själv en regnig fredag som den här.

 

Det har blivit höst igen, ute, och jag kurar under husets fulaste filt medan jag pillar med bilder och lyssnar på Winnerbäck och skickar mail. Flickorna har fått ta över soffan totalt; det ligger kuddar och ryggstöd huller om buller i vardagsrummet – men vad gör det. De är nästan som vanligt nu, rör sig bara lite stelare, men stackars Tooka är besvärad av stygnen och vill kli sig mot allt hon kommer åt och sover inte så gott på nätterna. Tant tar det däremot bra. Hon kan gå utan t-shirt (eller underklänning i hennes fall, hade ingen t-shirt som räckte till 31 kilo saluki), bryr sig inte om stygnen och sover på sitt vanliga, tunga vis utan avbrott.

Imorgon är det en snabb shoppingrunda i stan med Tindy och de andra, ett besök till Böddi för att trimma lugg och fortsätta med sommarfärgen och sen på kvällen middag med dessa underbara fruntimmer. Bästa lördagen jag kan tänka mig. Men nu blir det pilates, ett varmt bad och lite mer kurande så länge.

Fint det också.

Det är blå himmel ute, vattenfärgsblå, och jag går i gummistövlar i nyklippt gräs och dricker té med ena handen runt kameran och med kvällssolen i ryggen – jag försöker få ihop planer i huvudet och hjärnan fungerar bäst ute, så det är där jag får vara. Ibland stannar jag upp och säger jo men så kanske till mig själv och nickar, men mest är det runtklampande och nynnande och det där greppet runt kameran som gäller.

Men oavsett. Kvällar som den här ska tas tillvara på, ska spenderas på en trädgårdsstol med ansiktet mot åkrarna och fötterna högt, högt på bordet. De ska fyllas med jordgubbshalvor och krämig vaniljyogurt, skumbad och Amanda Bergman.

Så jag får väl börja med det nu.