Ja, idag har jag varit iväg med några av Malmös snyggaste tjejer på svenhippa minsann. Eller Mösexa. Eller vad man nu kallar det när det är två mycket förtjusande pojkar som ska gifta sig och när den ena är en Goran man tycker så vansinnigt mycket om och den andra är från Peru och tar sig för hjärtat och pustar och säger saker som ah corazon! när han blir överraskad.

Goran och Alvaro. Tänka sig.

Vi gömde oss i Gorans väninnas sovrum och vrålade surprise och blåste såpbubblor och tvångskramade det intet ont anande brudparet, och sen blev det skumpa och jordgubbar och tår-torkande ett litet tag innan det var dags att gå vidare. I en studio några kvarter bort väntade skivinspelning av något smörigt som Alvaro försökte ta sig igenom med skakig röst medan Goran sjöng klockrent och skrattade rått om vartannat. Därefter vankades det porträttmålning och mer champagne, och sen skulle alla dra sig ner till stan för fotouppdrag och middag men då var jag och Leo lite för trötta för vidare eskapader så vi kramade alla hejdå och åkte hem istället.

Men såna här dagar, just såna här, bland människor man tycker så mycket om och med så mycket glädje i luften – de är fasiken de bästa.

Och kärlek? Det finns inget finare. Banne mig.

Det finns iallafall två i familjen som tycker att det är fasligt skönt att vara hemma igen. Båda två är vansinnigt enkla att ha med sig när man åker bort, men det är ändå inte riktigt samma sak som att vara hemma tycker dom och tröttheten som kommer när de väl får kasta sig i soffan igen talar sitt tydliga språk. Det tär på krafterna att vara ute på äventyr.

Hur har ni det med vädret? Hela kvällen och natten hade vi monsteroväder med blixtar och åska och regn som trummade så hårt att det överröstade allt annat. Idag är det mest kvavt och regndimman ligger tryckt mot åkrarna men jag hoppas att det ska vara uppehåll för jag ska iväg på hemligheter nu och skulle behöva en regntorr himmel. Det är inte hemligheter för er men det är hemligheter för en person som kanske läser – därför kan jag inte avslöja det. Ännu.

Så nu måste jag leta fram något att ha på mig och se till att kameran är laddad. Men vi ses om några timmar igen. Ta hand om er.

Oj vad frågor jag fick på klänningen från Smålandsbilderna! Visst är den underbar? Det är inte så förbaskat lätt att hitta kläder som man känner sig fin i alla gånger, särskilt inte när man samlar vatten som en kamel och är allmänt otymplig – men den här, den älskar jag. Luftig, lätt och i silkesskimrande tyg, och så med den där tyllen som sticker fram och gör att den blir feminin utan att vara flickig. Jag bor i den här klänningen för tillfället.

Och som vanligt visar jag hur den ser ut på en riktig modell, en sån som är aningen mer hungrig än vad jag är (men dock lite gladare än vad den förra var):

Så nu vet ni hur den ser ut på en väldigt mätt tjej och en mindre mätt. Det är en By Ti Mo vilka kan vara ganska dyra i vanliga fall, men nu är det dunder-rea *woop woop* och man hittar den här.

Update! Såg att den tyvärr tagit slut i alla storlekar utom XL, men exakt samma klänning i annat blom-mönster finns här eller i champagnefärgat här eller i vitt här.

Oj. Blev det inte kväll liksom direkt idag? Det känns nästan så. Nu är vi iallafall hemma och hundarna ligger utslagna och jag ska alldeles strax gå och duscha, trots att jag gärna skulle ha kvar den där doften av järn på huden som bara insjöar kan ge.

Vi har haft ett underbart dygn; lugnt och stilla och med mängder av god mat och med hundar precis överallt – just så som vi vill ha det, alltså. Vi har gått på bryggor och över åkrar och i bokskog, vi har strövat på grusvägar och besökt en genuin marknadsloppis i någon liten ort där hälften av befolkningen skrämde mig och där auktionsreglerna var obegripliga och där de sköt med gevär i luften vid varje klubbslag. Vi hamnade även inom en gigantisk kuriosa-lada där jag nog skulle kunnat köpa allting om det inte vore för det faktum att butiksägarinnan måste varit full på jobbet de dagarna hon satte priset på sina saker, för hur mycket jag än älskar mina gamla möbler finns det inte en chans i helvete att jag betalar femochåtta för ett (säkert antikt, men ändå) råttgnagt bord med tre ben. Däremot fick jag med mig några andra små saker hem som ni kommer att få se vid tillfälle.

Men nu ska vi packa upp och njuta av att vara hemma igen. En hel lördagskväll finns ju kvar att spendera med att halvligga på dunkuddar i soffan och titta på serier och äta smågodis. Ljuvligt.

Tiden går om möjligt ännu mer långsamt här, efter en snabb morgonfotografering av betande kor kryper vi ner igen under ännu sovvarma lakan och slumrar till i ytterligare någon timme innan frukost. Och sen sitter vi tillsammans och äter frallor med hundar precis överallt och sjön glittrar bara några meter nedanför huset.

Och nu? Nu blir det loppiskavalkad och brunch innan vi beger oss hem igen. Så nu ska jag sluta bråka med den sega internetuppkopplingen innan jag förlorar förståndet, men i eftermiddag återkommer jag med lite bilder och kanske, kanske ett loppisfynd.