Att snubbla över ännu ett smultronställe.

Livet

Efter ett besök på en miniloppis i Arlöv (där jag träffade härliga Milott på ICA – det är inte bara bloggvärlden som är liten) svängde vi av inom Vindåkra Gård för vad jag från början trodde skulle bli bara en snabb titt. Herregud, vilket ställe!

Tyvärr hade jag lyckats spilla Schweppes (ny, vidrig preggocraving) över hela linsskydet precis utanför så bilderna är väl lite sådär men jag hoppas att ni kan få känslan ändå. Denna lilla gård visar sig vara en oas av café, inredning, kläder, barnkläder och ren och skär här-vill-jag-bo-miljö. Jag snubblade in i inredningsbutiken och gick sen maniskt runt och strök med fingrarna över allt vackert och mumlade för mig själv och pekade stumt åt mannen på saker som liksom skrek mitt namn, och där fanns kuddar och fjärilstavlor och pudriga överkast och vackra ljus och väldoftande tvålar och små lådor med silvriga saker man ville hålla i handen. Klädavdelningen bestod av såna där skira, mjuka saker som andas femininitet och som liksom rinner mellan fingrarna när man tar i dom och jag kan knappt vänta tills jag har chans att åka dit och förnya min garderob när jag inte längre behöver vara begränsad till empireskuret av några utstående kilos Leo (och kladdkaka) i midjepartiet.

Där fanns en herrbutik (som såg hur bra ut som helst, måste kollas in närmre) och ett café och ett galleri också, men de hann vi inte riktigt med eftersom hundarna väntade i bilen och Leo tyckte att det var dags för mat. Men jag köpte iallafall med mig två underbara ting från Eggkids som jag visar lite senare och jag är alldeles salig som har hittat ett sånt smultronställe så nära där vi bor. Och tänk att denna lilla oas har jag åkt förbi varenda dag på väg hem från jobbet utan att ha besökt den innan. Skandal!

Men ni måste åka inom och titta. Basta.

Att ha en vecka kvar.

Livet, Silkesapan

Vad är det idag? Lördag? Det innebär en hel vecks semester kvar och sen den där en-och-en-halva månadens jobb innan det är dags. För Leo. Om han nu kommer ut så sent som han ska, vill säga. Det kan man nog inte riktigt räkna med om han är en Lindquist. Om han brås efter sin pappa däremot så kan jag få gå här hemma i lugn och ro i flera veckor över tiden och klia mig på magen och äta kexchoklad.

Inga cirkuskonster den här natten tack och lov – jag har fått sova gott om än ojämnt för allt sparka-på-blåsan-kissande vilket gör att jag fortfarande är lite groggy. Vid klockan fem var det dags att gå upp och äta yoghurt och titta på förlossningskliniken i en timme sen kunde jag klämma ner mig i sängen och somna om igen bredvid en man som doftade tvål och viftade åt mig med fingrarna i sömnen.

Och idag ska jag vakna till liv med cibatta sen blir det loppisjakt och en sista övertitt av Bambibordet från igår. Lite saker till kan jag säkert klämma in här hemma.

Att vara en badbomb.

Livet

Om det är någonting jag aldrig får nog av så är det bad. Och inte bara själva baden utan även alla dessa produkter som är involverade; alla dessa salter och bomber och tvålar och pudriga oljor. Ni vet, de som får halva huset att bli suddigt av doftande dimma; den som fortfarande kan ligga kvar i rummen som ett svagt stråk av blommor dagen efter.

Det finns inte mycket som slår den lyxen.

Att ha ett nytt tillskott till familjen.

Lutande Huset, Nestinghysterin

Här står det. Tillskottet. Det nya, kalvliknande bordet jag föll pladask för och tvingade mannen att släpa hem. Jag älskar klövkänslan på fötterna och den där Bambi-på-hal-is-looken som hela bordet här; som om det klamrar sig fast på skakiga ben för att inte gå ut i spagat.

Det ska bli otroligt kul att arbeta med den här möbeln, jag tror att denna kommer att bli lite annorlunda. När jag var ute och skaffade material hade jag ett musselskal och en torkad lavendelkvist som moodboard i högsta hugg – alltid bra att ha med sig något som håller kvar en på den känslan man någonstans vill få fram.

Och nu sitter jag här hemma, redo att sätta igång, och det ska bli så spännande att se vart det slutar.

Att ha sina favoriter online.

Livet

Jag har fått lite frågor om var jag brukar nätshoppa inredning, och det finns ett par butiker som jag alltid återkommer till men framförallt två. Först och främst har vi C´est la vie; ett ställe fullproppat med vill-ha-saker och små ting man får för sig att man helt enkelt inte kan vara utan.

Dit återkommer jag allt som oftast för att handla det tjusigaste porslinet och de bästa rengöringsprodukterna. Framförallt kan jag rekommendera deras diskmedel och deras fantastiska tvättmedel – helt oemotståndliga produkter om man är en doftjunkie.

Är jag ute efter mer unika saker, sånt man kanske köper mer sällan men som man kan gå och klappa på i en evighet när det väl kommer hem så går jag alltid in på Par Courrier.

Den manliga, slitna almanackan vi har på kontoret kommer därifrån och de har även vackra franska gatskyltar, roliga presentideér och träramar att dö litegrann för. Här inne skulle jag kunna go crazy totalt för det känns som om det finns något för just mig på varje liten sida.

Var nätshoppar ni er små detaljer?