Aaaah; tjejhäng! Det är nog det bästa?

Och just det fick jag när Johanna hade bjudit in till event på Klinik Wiking inne i stan för att prata hudvård. Jag mötte upp Bea (tjejen jag fick fota innan hennes bröllop om ni kanske minns?) och hon var slående vacker som alltid. Utseendet är inte allt men jag slutar aldrig förundras över hur mina vänner på något vis verkar liksom stråla? Som om de är upplysta från insidan och liksom ångar värme och glöd.

 

 

En lite suddig jag! Hur jag var klädd kommer det lite mer bilder på sen tror jag, här var jag mest påbyltad i gammal Malene-rock och något så ovanligt som klackar. HUE KALLT HAR DET INTE BLIVIT?! Jag fick panikköpa handskar för en vecka sen för mina fingrar höll på att trilla av när jag var utomhus.

 

 

Uppe på Klinik Wiking välkomnades vi med bubbel och alla som ville fick prova på en Retinolbehandling. Jag kunde tyvärr inte göra det, min hud är ju så vansinnigt känslig nu för tiden ni vet och nu när jag äntligen tycks ha fått tillbaka min hudbarriär ville jag inte stressa den, men det var svårt att låta bli för retinol är ju typ det härligaste man kan få i ansiktet.

 

 

Johanna <3

Ännu en kvinna jag alltid blir lite förstummad när jag ser.

 

 

Vi slog oss ner här och pratade medan det vällde in kvinnor och ganska snart hade vi hittat nya vänner. Älskar när det blir en så inkluderande miljö och alla pratar med alla och att när kvällen är slut kramas man med folk man för tre timmar sen inte ens visste om att de fanns och som man är så glad över att ha träffat. Jenny är en sådan, men henne får ni också höra lite mer om i nästa inlägg tror jag – jag fick en sådan girlcrush på henne att det inte är klokt.

 

 

Och Mathilda såklart! Malmös Kardashian; en av de roligaste jag vet på ett sådär härligt vasst sätt och samtidigt så fruktansvärt ödmjuk och omhändertagande.

Så efter skratt och bubbel och prova-på-behandlingar (som jag ju då tyvärr inte kunde göra – men jag fick erbjudande om att ge er 50% på behandlingen om någon var sugen på en retinolboost, hojta till i så fall så skaffar jag fram en kod åt er – ni kan läsa mer HÄR) gick vi vidare till boulebar för att avsluta kvällen på tre av deras banor med en turnering på blodigt allvar.

Men som sagt; det tar vi lite senare.

Nu ska jag pussa pojkar, äta frukost och rasta tre otåliga hundar.

 

 

Blir mycket födelsedagsprat här nu, men det är ju faktiskt så att vi liksom lyckas fylla år nästan allihop inom loppet av en månad. Först Leo den elfte och så jag den 29:e och sen mannen den 8:e november, och då får man lov att göra det-här-önskar-jag-inlägg.

Så vad önskar jag då?

 

 

Kvinnor!

Jag önskar mig alla mina fantastiska kvinnor, allra helst på en resa till Paris. Det kommer ju inte gå såklart, men önska får man och det är precis vad jag gör. Men förutom den obligatoriska prinsesstårtan till frukost som jag alltid önskar mig och en massa kramar och pussar här hemma så önskar jag mig tid med de bästa personer jag vet. Tänk att man kan ha sån tur i livet att man fått så fina vänner? Och som man dessutom fått uppleva så mycket med; resor och galna temafester och vaxpartyn och boulekvällar och middagar och överraskningsfiranden och möhippor och babyshowers och gud vet allt. Eftersom jag bara fyller 39 (eller det är väl inte så bara men det är inte jämt) så tänkte jag nog inte göra nån dunderfest, det får vänta tills nästa år, men precis som förra året då jag fick en kväll med mina bästa önskar jag mig exakt samma sak i år igen. Kanske en spahelg eller en helg på Pigalle i Göteborg eller en middag eller en lite mindre fest med tema ”Finlandsfärja” – vi får se?

Men vänner.

Den bästa present man kan få.

 

Så hur var Leos födelsedag?

Jättefin!

Vi startade med den traditionsenliga tårtan på morgonen, och eftersom Leo inte gillar vispad grädde är hans val alltid morotskaka och helst den jag bakar (i andra hand den från Olof Viktor vilket jag tycker han är galen när han säger för den från OV är bra mycket godare än min, men hey – tack tack) och paket.

Om ni har barn i samma ålder ungefär och undrar vad han fick så blev det följande: en gamingstol och ett par gaminghörlurar så han har en bra grund att bygga sitt gamingrum på, en Tomu-tröja, tre Pokemóngrejer och så insättning till hans framtida fond.

 

 

Ljusen tändes och lillebror var pepp och vaken och tyckte att Leo fick väl KOMMA UPP NÅN GÅNG så att firandet kunde starta. Noah har för övrigt lärt sig ordet ”lömsk” nu och använder det i allehanda sammanhang, och det är lika hysteriskt roligt varje gång. Vet inte riktigt varför, det är något med en femåring och lömsk som gör en oslagbar kombination.

 

 

Så vi väckte Leo med sång och han kom ut i köket alldeles nyvaken och sömnrufsig och blåste ut ljusen. Sen gjorde han världens sjukaste grej som DEFINITIVT inte kommer från mina gener om vi säger så; han öppnade de två minsta paketen och sa sen jag ska spara de andra så jag har de när jag kommer hem.

Herregud?! Vilken karaktär ungen har?! Jag är 39 och sliter upp allt jag kan sekunden jag vaknar, här sparas inget ”till senare” det kan jag lova. Det där är verkligen hans pappas genpool, den saken är säker.

Och så hade vi en födelsedagsfrukost och planerade kalas (blir ju ett kalas med klasskompisarna sen också) och njöt av att ha en åttaåring i huset.

Igen: HUR KAN TIDEN GÅ SÅ FORT?!

Övergår mitt förstånd, faktiskt.