Och så blev det äntligen dags.
Äntligen fick jag sätta nyckeln i Drömmen, öppna upp och släpa in all packning och göra det till h e m igen. Har slitit som ett djur över helgen med att klippa gräs, damma ut spindelväv, dammsuga, rensa ur odlingslådor, köra till plantskolan, dra ut utemöblerna, rensa kantgräset, plantera och vattna – men det var det så värt för nu när jag lämnade så var Drömmen nästan helt i sin sommarglans. Det jag har kvar är parasollet, att tvätta två påsar med lakan och handdukar samt att plantera ner lite mer för att bygga på både flaggstångsrabatten och kryddträdgården (och att köpa en svinskön bäddmadrass – jag gjorde det till min säng hemma för två år sen och kan nu inte sova utan, så behöver en liknande i Drömmen för att ryggen ska kunna hämta sig efter allt kroppsarbete).
Hundarna var hemmastadda på en gång såklart, och katten fick vara inne hela helgen så hon får vänja sig vid Drömmen ordentligt innan jag börjar fundera på att låta henne komma ut.
Det var dock ganska vedervärdigt att köra hem idag, haha? Jag klarar inte av att lämna det huset när jag väl får vara där, det är alltid lika svårt även när jag vet att det är för en kort tid. Det är ju i princip bara denna veckan jag ska vara hemma i Ystad och pojkarna ska ha sin sista skolvecka, sen har jag frisörbesök och ett check upp av födelsemärken hos en hudläkare måndagen veckan därpå och sen blir det Drömmen igen – tänkte att jag arbetar därifrån midsommarveckan och sen; sen är det sommarlov. En hel ledig vecka med pojkarna i skogen, sen stannar jag bara resten av sommaren. Varannan vecka pojkar, varannan vecka jobb.
Men ja; 9 dagar till innan jag får sommarbosätta mig där till augusti.
Det klarar jag. Nio dagar kvar.
