Och så var vi tillbaka i Drömmen igen, utvilade och glada, och så snart jag öppnade dörren kändes det som om hela huset hälsade oss välkomna. Och den känslan; den är fin. Precis så vill jag att det ska kännas i bröstkorgen när dörrar öppnas och man kommer hem.
Vi hann med lite loppisletande på vägen; mannen, Buse, Mommo, Sockervadds-Göran och jag. Det var liksom inget särskilt jag var ute efter, men vi fann en del skatter ändå.
Som resterna av en älg! Den ska tas av sin platta och sen hängas på ett redan uttänkt ställe. Kommer bli hur fin som helst.
Udda porslin i mjuka, blekta nyanser av lila, blått och grönt. Urtjusigt.
Och ett uppläggningsfat och tre stycken fina gamla flaskor som ska få pryda sin plats i köket när det blir klart. Och så hittade jag ett skåp men fick inse våra begränsningar när det gällde att transportera hem det, så det fick stå kvar – men kanske återvänder jag en dag med släp och baxar in det. Vi får se.
Och nu ska jag dra på mig målarkläderna igen, ta fram ett slippapper och ge mig i kast med en dörr.
Det är skönt att vara tillbaka.
