Jag älskar mornar som den här.

När jag nån gång under kvällen innan tassat upp och hämtat en sovande Buse; lagt honom bredvid mig och sen får vakna med den där lockiga lilla kroppen intill som snarkar mjukt och som tidigare under natten gapskrattat i mörkret när jag föst bort hans små händer som envist försökt dra mig i luggen vid en mycket okristlig tidpunkt.

Lilla älskade. Hur kan en morgon vara dålig med en sån?

 
 

 
 

Mannen har jobbat natt och ännu inte kommit hem,

jag doftar fortfarande svagt av sovBuse och blir nästan berusad av den där doften. Hur kan ett barn lukta så gott? När han egentligen inte alls luktar gott, utan två år gammal kåvepenin-kanin som han envetet håller fast vid på nätterna och älskar med en intensitet jag inte ens behöver förstå. Själv hade jag ingen snutte när jag var mindre men minns hur gärna jag ville ha en när jag såg mina kusiner dra runt på sina otvättade gamla tygbitar och gnida dom i öronen. Detta var samtidigt som en spiral som rasslade ner för trappsteg var det häftigaste som fanns och jag hade ett gul-brunt nattlinne med en regnbåge på, och mamma gjorde en snuttefilt åt mig som jag envist försökte tycka om men det gick liksom inte. Den lämnades i rum och glömdes bort, för jag hade inte den där präglingen som jag antar krävs för att ett stycke tyg eller en kanin ska vara det mest lugnande och härliga som finns.

 
 

 
 

Idag ska jag jobba med företaget; jag har en hög med fakturor och kvitton som ska gås igenom, jag har ett Sleepoinlägg att skriva, jag försöker sätta ihop en julkalender som ska löpa parallellt med bloggen om som förhoppningsvis kommer ge alla läsare möjligheten att antingen vinna årets julklappar eller att kunna köpa dom till kraftig rabatt och jag ska förbereda det Hemma Hos-reportage som jag fått i uppdrag av en tidning att göra hemma hos mamma och som kräver lite planering.

Ett Hemma Hos-reportage hos min mamma som jag själv får fotografera på uppdrag! Bara tanken på det gör mig fjäderlätt och spänd. Får man ens ha det så roligt?

 
 

 

 
 

Så idag hittar ni mig hemma – i mjukisbyxor och stickad tröja och håret i tofs, böjd framför datorn med en stor kopp té bredvid och med kalendern uppslagen i knäet. I eftermiddag är det återkontroll hos gynekologen (allt har inte riktigt gått som det ska) men tills dess är det bara jag och tystnaden och allt det där arbetet som aldrig är en börda utan bara luft under vingarna;

och på fredag har Busen maskerad på dagis, mannen fyller år, och i helgen åker vi hem till mamma pansarvagnen och sockervadds-Göran för att gå på julmarknad och träffa tomten, laga mat, ha Lisa&Tage i knäet och fotografera ett hemma-hos.

Det är, verkligen, en helg att se fram emot.

 

∞

 

busens jacka | mexx     busens halsduk | zara
mössa | zara    byxor | zara
skor | ugg (country dreams)

 

 

 

 

 

 
 

Igår var himlen öppen när jag körde hem;

regnet vräkte ner mot rutan och vindrutetorkarna arbetade sig trötta och själv var jag så slut som artist att jag fick ha temperaturen i bilen inställt på iskallt och fläkten på fullt blås för att inte somna – klockan var bara fyra men i mig var den midnatt och kylan gav mig knottror på armarna i vinddraget och jag sjöng högt med radion bara för att hålla mig vaken. Och jag tog mig hem, körde i 80 i det hällande regnet, svängde förbi dagis och hämtade en sprudlande glad buse som doftade lax efter lunchen, svängde in på gårdsplanen där eken stod ledsen med hängande grenar och gick in;

sparkade av mig skorna i hallen, kysste min man och sa

jag går och lägger mig och vilar en stund

och la mig sen raklång på sängen i stickad tröja, byxor, inneskor, sjal alltihop bara för att sluta ögonen en liten stund.

 
 

 

 
 

I morse vaknade jag av klockan.

Sen klockan fem igår har jag sovit under duntäcket som en klubbad, min man har nån gång under kvällen dragit av mig den stickade tröja och sjalen, lirkat av mig inneskorna, strykt luggen ur pannan, men jag vaknade i jeans och linne och gårdagens smink och med känslan av att ha förlorat drygt ett dygn.

Ni vet. Förvirringen. När man kommit ur rutinerna och inte riktigt vet vad man ska göra härnäst och då hjärnan lite bakis försöker tänka ut vad det var igår man borde gjort som man nu missat.

Men det var skönt att sova, så evinnerligt skönt, och idag är det tisdag och jag har en ny ring som jag fått utav en av mina annonsörer (Mila Silver); ett litet frö som i sin symbolik är så vidunderligt vacker, och regnet har slutat att falla och jag vet att på jobbet någon mil bort väntar nybakade lussekatter från Preem och det där gula ljuset som så välkomnande bara i sig själv.

Så jag har tappat snudd på ett dygn, men det gör inget.

Det mesta av tröttheten har lagt sig.

 

∞

 

bord | reunionhome     glasbehållare | day (gammal)
ring | mila silver