smycken//pushmataaha, grönt armband//lily&rose, sandaler//friis (förra året), klänning//luxury by moondust, väska//stylesnob

 

Nej, jag får inte nog av livet här.

Av maten, tempot, känslan inuti – den som börjat sprida sig från magen nu ut i lederna och göra mig varm, inte bara på huden utan från insidan. Känslan av avslappning, ni vet, eller av lugn.

Just den.

 

 

Vi gick till fiskrestaurangen igår, den som vetter ut över havet, och det var första kvällen jag inte spenderade med att gäspa. Så där kunde vi sitta och prata mer intensivt än på hela veckan, både mannen och jag var klarare i blicken och snabbare i rörelserna – vi avhandlade allt ifrån vår Opel på verkstaden där hemma till kärleken till Busen till Tant och Tooka som vi fått statusuppdateringar om leker med en ridgebackhane vid namn Ziggy och njuter i gräset, och som vanligt var maten kittlande god och huden stram av solen.

Så nej, jag får inte nog av livet här – inte alls – och är så tacksam över att ha två dagar kvar.

 

 

solhatt//la leia, bikini//phax swimwear, shorts//malene birger

 

Börjar jag bli tjatig? Förlåt.

Men det är ju så förbenat skönt det här – att få värme och mat och Busekramar och tid med familjen, att det läger sig som ett mjukt täcke runt huvudet och gör mig luddig. Som om alla ljud hörs en bit ifrån och som om blodet rinner lite, lite trögare i kroppen.

Allt är liksom satt på paus.

Och det är bra, det är precis vad vi behövde eller vad jag behövde –

paus och croissanter och en daiquiri då och då med benen över poolkanten och med Busens skratt studsande mellan hotellets putsade väggar.

Precis vad jag behövde och lite till.

 

 

klänning//magali pascal, skor//friis (förra årets), armband//hipanema, halsband//ebay, sjal//stylesnob

 

Vi bestämde oss för meze igår.

Grekisk meze, alltså. Det var en höjdare. Det var grekisk sallad och småplock med ansjovis och olika röror som vi bröt loss bitar av bröd för att doppa i, och det var grillspett och skaldjur och gud vet allt och medan mörkret föll åt vi oss så mätta att vi tillslut bara kunde skratta åt eländet.

Mat. Finns inte mycket som slår det.

 

 

Och när vi ätit färdigt mer eller mindre rullade vi tillbaka till rummet som redan tidigare under dagen gjorts omsorgsfullt romantiskt med handdukssvanar och rosenblad, och där satt vi ute på verandan och tittade på poolens djupturkosa vatten och suckade högt för oss själva av välbehag och slog efter myggorna som nästan sömnigt stod still i luften.

Rhodos, alltså. Bättre än såhär blir det bara inte.

 

 

solglasögon//le specs, halsband//icon, kimono//arnhem, sjal//stylesnob, väska//esterelenora, bikini på nedre bilderna//phax swimwear, bikini med ränder//lindex, shorts//circleoftrust, ballerina//stylesnob

 

Vi spenderade gårdagen på stranden.

Den är inte vit och sandig kanske, men den är gjord av stenar som är mjuka i kanterna och den är så långgrund att man kan bada Buse utan oro i magen och framförallt så har den solsängar att dö för – såna med fladdrande sänghimlar vars siluetter mot det turkosa havet tar andan ur en.

Så vi klagar inte.

 

 

Så där kunde vi vara i timmar, nära poolbaren som serverade lunch och i skydd från solen när den var som starkast, och Buse tyckte att solsängarna var high life och skrattade så han tjöt när han gjorde face plant rakt ner i madrassen – och att få ha honom så nära (överallt och hela tiden) är en sån lyx att det inte ens går att beskriva. Och när han kryper upp på min mage och lägger sig tillrätta för att bara vila en liten stund efter sina senaste strapatser tror jag att det är någonting i mig som går sönder – eller som läker – på det mest ontsköna sätt jag vet.

Kvalitetstid. Jag tror att det är det vi har.

 

 

linne//magali pascal, kjol//chillnorway, solglasögon//lespecs

 

Vi fortsätter med latandet.

Sover, äter, badar och lyssnar på det där Buseskrattet som gör att lyckan liksom inte riktigt får plats inne i bröstkorgen och som får mig att nästan gurgla till i mina försök att hålla det inne.

Vad är det man säger? Det här är livet.

 

bikini//la leia, solhatt//la leia,  solglasögon//lespecs

 

Han älskar det verkligen här, Buse, har sträckt arm och styvt pekfinger mest hela tiden – pekar där! och äger poolbaren och vinkar åt brittiska pensionärer med nån slags avmätt drottningvinkning, och på vår egna bakgård får han gå utan blöja mest hela tiden och vara fri och yster (tills han råkade poopa på gardinen, då var det lite för ystert) och dricka juice och plaska med fötterna i det svala vattnet.

 

klänning//magali pascal (förra årets), skor//friis (förra årets), skärp//ebay, halsband//soul of maia, armband med hänge//soul of maia, stelt armband//pushmataaha (lånat)

 

Och på kvällarna får jag klä mig i klänning och känna mig fin, och jag kan inte hjälpa det – för mig är det en del av semestern det där, att få lägga lite extra tid inför ett restaurangbesök med bronz-skimmer och tingeltangel och något som fladdrar, och jag älskar det där mörkret som finns utomlands – det som är sammetsmatt och mjukt och bara jagas bort av långa rader med lampor längs med trädgårdsgången.

Det är lika lång tid kvar som vi har varit här, lika lång, och vi njuter varje sekund av den.