Oj vad mycket frågor jag fick om en klänning som bara råkade hänga med i en bild! Men det förstår jag i och för sig, för det är en fasligt tjusig klänning som dessutom är väldigt skön att lulla runt i. Och jag vet själv hur svårt det kan vara att föreställa sig själv i något man ser på en butikssida på nätet, så here we go!

Bilden ovan har jag tagit från Nelly.com och det är alltså såhär den ser ut. Ja, alltså, på en modell då.

Jag är inte lika hungrig som den här tjejen, och om man är lite mättare så ser klänningen ut såhär:

Nu är jag ju ganska preggo och 163 cm lång och jag har valt storlek M/L i min – och den är som sagt extremt lullvänlig, kanske bara aningen stor över albatrosstuttarna. Dessutom har den resår i ryggen så den sitter inte åt sådär att man får muffinseffekt, ni vet. Vad som dessutom kan vara bra att veta (och som kom som en liten surprise för mig) är att det är paljetter i det där vita fältet där fram, och pärlor längs med bystlinningen. Inget supersparkly men tillräckligt för att man måste vara ganska gala för att ha den på sig på jobbet. Dock är den perfekt för att gå ut och käka i eller hänga på krogen eller vad man nu gör nu för tiden.

Men klänningen? Den hittar man här. På rea och allt, minsann!

Hoppas det hjälpte.

 

Ja. När jag blir en gammal galleritant med leopardbikini (som jag redan bestämt) så ska jag nog fasiken öppna en lokalradio också, en sån som den här ovan fast lite mindre skånsk, så att jag och Nelly kan sitta i ett båthus på västkusten och röka luften dimmig och skratta hyenaskratt och prata precis om vad vi själva vill utan att någon avbryter. Så ska alla som vi redan känner få ringa in och hälsa till alla andra som vi redan känner och Nelly ska lösa korsord och äta kakor under tiden och jag ska mest rassla med smyckena och dricka Gin trots att klockan inte ens är lunch, och framåt eftermiddagen ska jag ha blivit lite på lyset och börja läsa semierotisk poesi rakt in i etern med lidelsefull stämma medan Nelly sitter tillbakalutad och nickar och ser  artsy dartsy ut.

Leo ska komma förbi ibland med sin familj på somrarna och skämmas ögonen ur sig trots att han egentligen är för vuxen för det, och jag ska tvinga honom att säga något i micken och när han gör det ska jag bli sentimental och dra i mitt oreangea hår och själfullt berätta minnen från när han var liten och minsann inte skämdes för att pussa på sin mamma. Och Nelly ska ha en gambiansk pojkvän som är yngre än Leo och det hela ska vara mycket opassande, men eftersom vi är gamla och gör precis som vi vill så ska vi bara skratta hyenaskrattet åt alla som tittar snett och säga saker som ålder är inget annat än en siffra över Ginglasen och rassla ondskefullt åt dom med armbanden. Kan tänkas att vi även räcker finger ibland åt de mer stillsamma damerna som viskar om oss på ICA – ja det gör vi nog, vi tittar på dom över glasögonen och slänger fram långfingret och sen skrattar vi så vi får ta stöd mot hyllorna, för det är sånt som vi tycker är hysteriskt roligt när vi är gamla och har en lokalradio och egentligen vet mycket bättre men låter bli.

Så ja; om 40 år sitter jag där i mitt båthus och sänder lokalradio i mina zebrarandiga tunikor och dricker Gin och då kanske era barnbarn lägger upp vårt program på youtube och sitter och skrattar åt det som jag gör nu. Och då hoppas jag att ni tittar förbi på lite snicksnack.

Eller att ni iallafall ringer in och pratar pittamad. Som Mona.

Vad hände med vädret? När jag vaknade upp i morse tryckte alla under täcket och utanför fönstret vek vinden vetefälten och regnet gick i sidled – det var som om jag gått och lagt mig igår och sovit till oktober.

Och mer? Jag vaknade med Dallas-hår idag och stirrade ganska länge på mig själv i spegeln innan jag äntligen fick för mig att försöka göra någonting åt det – jag försöker så långt det är möjligt att undvika att gå till jobbet som Sue Ellen, trots att jag tror att det skulle framkalla en hel del munterhet om jag nån gång gav efter. Och förutom höstvädret och Sue Ellen-frillan blev jag ganska snabbt varse om att gummistövlar för ickepreggos med storlek 36 inte alls sitter särskilt bekvämt för mycketpreggos med nyvunnen storlek 39. Att få av sig de där gummistövlarna var som att försöka få av sig ett par av de där fusklackbrallorna man hade på disco på nittiotalet ni vet; de där man lärde sig att talka efter ett tag eftersom man annars var helt skinnflådd i arslet när de väl kom av.

Kom just på att det kan tänkas att det bara är jag som bodde i en småstad på den tiden och som tyckte att jc:s lackbrallor var det absolut coolaste som fanns. Försök då att radera den bilden ur ert huvud, ok? Jag hade INTE lackbrallor, snedlugg och magtröja eller lärde mig att dra halsbloss genom att säga pep-par-ka-ka inåt. Icke.

Hursomhelst.

Nu är det en och en halv dag kvar och jag har en hel del stordåd att försöka hinna med på den tiden så, tja, det är väl bara att sätta igång antar jag. Idag också.

Ja nu är vi där igen. I soffan. Med gardinerna fördragna, House laddat i DVD:n och en stor skål jordgubbar inom räckhåll. Det är energin som har börjat tryta de senaste två veckorna; jag är lite mer sömnig och liksom långsam i rörelserna och efter en dag på jobbet är det obeskrivligt skönt att få komma hem och slänga upp fötterna på soffkanten och lägga huvudet på en knorrande Sigge. Jag tror att lite semester kommer att kännas skönt i kroppen, bara några veckor med god mat och sol och möbelrenoveringsprojekt. Det är nog precis vad jag behöver.

Och just det! Nu har jag lagt upp ett album med bröllopsbilder på fejansidan för alla er som vill ha inspiration eller bara vill se hur vi hade det, bilder som jag inte tror att jag har visat här innan.

Och, om jag har glömt att säga det på ett tag, tack för att ni följer med mig här inne varje dag. Tack för att ni engagerar er och tack för alla fina kommentarer och mail jag får.

Jag vänjer mig nog aldrig vid det där.